Tisdag 11/4
Jag hade sett lite, lite mörkt blod dagarna innan – men egentligen var det tisdagen den 11/4 som löpet kom igång på riktigt. Det var då jag började planera när första progesterontestet skulle tas och jag meddelade hanhundsägaren att jag trodde det skulel bli aktuellt med parning runt helgen dem 22-23/4. Jag ringde mamma som fick ställa in sig på att bo hos mig en vecka inom det närmsta. Jag ringde veterinären för att boka tid för första dosen herpesvaccin.
Fredag 14/4
Jag och Hope åkte till Ljungby veterinärklinik och hon fick första dosen herpesvaccin. Jag hade tidigt på året via uppfödarkollega hört att det var ont om vaccin i hela södra Sverige, så jag hade för någon månad sedan bokat en dos som stod hos dem öronmärkt till Hope.
Måndag 17/4
Vi tog första progesteronprovet. Jag visste att det var på för tidigt, men jag ville veta var i löpet hon befann sig på ett ungefär. En del uppfödare verkar inte bry sig om progesteronprov, men för mig är det superviktigt. Jag gör gärna också vaginalcytologi i samband med första progesteronprovet. Jag vill veta att jag är på plats i rätt tid, så jag ger både min tik och hanen allra bästa (och schysstaste) villkoren att lyckas. Dessutom vet jag mer precist när tiken borde valpa. Så jag tar alltid 2-3 progesteronprov när jag ska para en tik.
Tillsammans med vår reproduktionsveterinär bestämde vi oss för att ta nytt progesteronprov på torsdagen igen.
Tisdag 18/4
Jag samlade ihop alla papper inför resan och plötsligt insåg jag att mitt pass gått ut! Efter lite googlande uppstod tumult i mitt huvud. Ett körkort gäller inte längre som identitetshandling i Europa! Hur skulle jag nu lösa det här?
Visst, det är i princip inga kontroller vid gränserna längre – men jag kände verkligen att jag inte ville chansa. Inte med en hund i bilen. Malmö passexpedition är en av de ställen i Sverige som utfärdar provisoriska pass och de hade öppet till 19 på onsdagen och torsdagen. På onsdagkvällen kunde jag inte, då jag höll i hanhundsägarutbildningen mellan 19 och 21. Så det var torsdagen som gällde.
Torsdag 20/4
Jag jobbade fram till lunch och hade sen fått OK från chefen att sticka till Malmö för att fixa mitt pass. Sagt och gjort, jag körde Malmö tur och retur och det tog faktiskt bara 1 timme på passexpeditionen. Det roligaste var nog att förklara resan för polisen. Varför kunde jag inte svara på om jag skulle resa ut på fredagen eller lördagen? Och varför visste jag inte hur länge jag skulle vara borta? Låt oss säga som så, att polisen i Malmö fick en crash course i progesteron och parning av hund ;).
Klev ut från polisstationen med passet i högsta hugg vid 14:30-tiden.
Körde de knappa 2 timmarna hem igen, rastade hundarna och sen åkte jag Hope till Hässleholm igen. Det nya progesteronprovet visade sig ligga på 10nmol. Efter dialog med veterinär så föreslog de parning från söndag morgon, möjligen lördag kväll. Jag bestämde mig för att påbörja resan på fredag eftermiddag och meddelade veterinären att jag skulle komma inom för ett tredje progesteronprov på vägen ner mot Nederländerna.
Jag ringde också mamma som ställde in sig på att köra upp till mig på fredagen.
Fredag 21/4
Jag jobbade på förmiddagen och sen kom min mamma lagom till lunch. Vi åt lite och sen packade jag ut i bilen. Jag och Hope lämnade gården strax efter 15:00 och första anhalten var Anicura Hässleholm. Där var de snabba eftersom de visste att jag skulle komma och sköterskan tog in oss direkt på ett rum, tog provet och så kunde vi susa vidare ner genom Skåne. Vi pausade i Lund och Hope fick komma ut och lufta sig och jag fick köpt lite kaffe till mig själv.
Vi körde sen vidare över bron till Danmark och eftersom jag bokat hotell i Fredricia för natten, så körde vi på de sista tre timmarna utan paus. Någonstans här fick besked från veterinären att Hope’s progesteron låg på 15 nmol vid 16-tiden, vilket innebär att hon var mitt i ägglossningen som sker när det ligger på 13-19 nmol. SÅ vi var helt rätt på det.
Hope är helt underbar att resa med. Hon tar det mesta med ro. Hon går in på hotellrummet och lägger sig direkt. Har inga som helst problem med att jag går och äter middag eller frukost. Jag säger bara att ”jag kommer strax” och då reser hon sig inte ens för att försöka följa med.
Hotellet låg perfekt intill en golfbana och stora grönområden. Så vi gick en kvällspromenad och sen kollade vi en stund på TV (läs JAG kollade på TV, Hope sov) innan vi somnade.
Lördag 22/4
Efter en ganska lång morgonpromenad och en rejäl frukost, satte vi igång resan mot Nederländerna. Hela sträckan genom Danmark hade jag sällskap i telefon av Louise, som ju har min fodertik Iris. Vi pratade om ditt och datt medan hon jobbade och rätt som det var passerade vi gränsen till Tyskland. En bit in i Tyskland pausade vi. Jag hittade ett ställe där vi kunde ta en lite längre promenad och sen satt vi på en gräsplätt och tittade på myllret av bilar, småpratade och delade på några gifflar.
Vi körde sen vidare nedåt och passerade Hamburg och Bremen. Någonstans mellan Bremen och Osnabrück tog vi ytterligare en paus innan vi fortsatte vår resa till slutmålet. Vi kom fram till Winterswijk runt 16-tiden.
Jag checkade in på hotellet – som var ett mysigt litet hotell, där det var några få hotellrum som i ett trapphus och varje trapphus hade egen ingång. De fanns en stor grönyta utanför och det var nära till ett mysigt bostadsområde som vi kunde promenera i. Det låg också fem minuter med bil från stora, vackra strövområden – så ett perfekt hotell för någon som reser med hund.
Jag och Hope åkte till Browning vid 19:30 och de blev helt GALET förtjusta i varandra. Så efter några få försök fick vi en första parning med 22 minuters hängning. Efter det satt jag och Brownings husse och matte och drack te och pratade en god stund innan jag och Hope åkte till hotellet för att få oss en natts välbehövlig sömn.
Söndag 23/4
Vi vaknade tidigt och det är så mysigt när det bara är jag och Hope, för hon gillar att krypa upp och ligga på mitt bröst och dra sig. Hon vill gärna gosa riktigt länge på morgonen. Så där låg vi en god stund och jag satte på en kopp kaffe och så kollade vi på nyheterna.
Efter morgonpromenad och frukost, så kom en uppfödarkollega från Tyskland för att träffa oss. Det är en kollega som blivit en kär vän och det var fantastiskt att få krama om henne och gå och strosa runt med henne och hennes fina hundar i fantastisk miljö. Efter nästan två timmars promenad satte vi oss på ett fik, som låg precis vid en vattenkvarn och tog en kopp kaffe ihop. Vi satt där och pratade i gott och väl en timme och sen tog vi ytterligare en lång promenad innan hon åkte tillbaka till Tyskland igen.
När vi kom hem till hotellet vilade vi båda en stund innan jag gick till restaurangen och åt middag. Jag åt ganska tidigt, då jag väntade på att Brownings matte skulle höra av sig och meddela när hon var hemma igen.
Bortåt 20:00 var vi där igen och de fick till en andra parning med 25 minuters hängning. Vi satt och pratade en stund efteråt och skrev avtal och fixade en del med papper och sånt. Vi bestämde oss för att låta dem träffas en gång till på måndagskvällen och sen åkte jag och Hope tillbaka till hotellet för att sova.
Måndag 24/4
På måndagen gjorde vi repris på söndagens sköna morgon. Någonstans sen förmiddag åkte jag och Hope och vandrade i ett nytt område och även om det regnade rätt rejält så fick en timmes promenad i kroppen, något som vi nog behövde båda två. Jag passade också på att gå in på en lokal supermarket och handla lite Nederländska specialiteter såsom lakrits och stroop waffles.
Vi hade bestämt träff med Browning igen klockan 17:30 och väldigt snabbt fick vi till en sista fin parning med 18 minuters hängning. Jag och Brownings matte tog hand om de sista praktikaliteterna, kramades och lovade varandra att hålla kontakten.
Väl tillbaka på hotellet åt jag middag medan Hope vilade sig på hotellrummet. Sedan tog en lång promenad i mysiga villakvarter innan vi knoppade in för natten.
Tisdag 25/4
Vi påbörjade resan hem efter en promenad och lite frukost, så vi kom nog iväg vid 07:00. Jag hade siktet inställt på att köra hela sträckan på en dag, så min fot var tyngre på autobahn på hemresan än vad den var på nedresan ;). Men över lag gick det smidigt, lite köer vid Hamburg och sen känns alltid resan genom Danmark så otroligt lång när man bara reser igenom. Men vi kom bortåt 19:30 och då hade vi kört i rund slängar 100 mil på knappa 11 timmar.
Måndag 22/5
Att Hope bekräftats dräktig kom kanske inte som en jätteöverraskning, men glädjen är precis lika stor för det! Nu ser vi fram emot en sommar med smått här på kenneln!
