Frustrerad över alla diskussioner kring huruvida man ska korrigera sin hund till lydnad eller inte satte jag mig ner och skrev ihop ett brev till Jordbruksverket. Jag ville helt enkelt få ett svar på vad djurskyddslagen säger om huruvida det är okej att slå, knipa eller kasta saker på en hund.

I mitt mejl var jag väldigt tydlig och skrev att jag ville ha svar på om det är tillåtet att:

1) kasta kopplet på hunden?
2) knipa den i örat/ryggen eller någon annanstans?
3) Slå den med handen tvärs över nosen?
4) Med våld slänga ner hunden på rygg?
5) Rycka i kopplet så att hunden gnyr till?

Det tog inte mer än 2 dagar och sedan hade jag svaret i min inbox:

Hej!

Enligt djurskyddslagen (1988:534) så finns det två § som behandlar detta ämne.

Av 2 § DL framgår det att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och av 5 § framgår det att djur inte får agas.

Men det är svårt att dra gränsen för vad onödigt lidande är. Det beror på händelsen i sig och hur hunden reagerar. Om en hund inte reagerar nämnvärt på att få ett koppel slängt på sig så är det kanske inte ett lidande. Men om den reagerar kraftigt och blir skrämd så kan det ett onödigt lidande beroende på situationen. OM det skulle vara så att man räddar livet på hunden genom att slänga ett koppel på den för att få den att sluta rusa iväg mot något farligt, så kanske man kan säga att det är nödigt lidande.  Det är alltså inte helt enkelt att säga vad man får göra och inte göra, det beror både på hundens reaktion och på situationen och hur ägaren/hundföraren utför handlingen.

Dock är det naturligtvis bäst att använda positiv förstärkning för att få hunden att göra det man vill.

Med vänlig hälsning
Christina Lindgren
Enheten för sällskapsdjur
Jordbruksverket
551 82 Jönköping

Ett ganska spännande svar som lämnar mycket fritt för tolkning, tycker jag. Jag vill dela in svaret i några delar att diskutera var och en för sig.

 1)    Onödigt lidande

Vad innebär egentligen onödigt lidande? I Christina Lindgrens svar kan man utläsa att det enligt henne är om hunden regarerar kraftigt eller blir skrämd – dock beroende på situationen. Att man måste ta till vad som krävs för att t ex rädda livet på hunden förstår vi alla och i de fallen skulle en kraftig reaktion från hundens sida alltså inte heller betraktas som onödigt lidande.

Men vad är det de som tränar med bestraffning vill uppnå om inte en kraftig reaktion? Om min hund inte lyssnar på mig, så tar jag och nyper den i skinnet och säger ett barskt ”nej”. Knipet orsakar smärta – det förstår förhoppningsvis vem som helst, och då får vi en kraftig reaktion från hunden. Är det då onödigt lidande?

För oss som vet att det finns andra sätt att få hunden att lyssna (ja, tro mig, det går även om det finns andra hundar och djur) så blir det ett självklart svar på den frågan: ja, visst är det onödigt lidande. Men om man inte kan och vet bättre, så kanske det är nödvändigt. Som det gamla talesättetså klokt säger: där kunskapen tar slut tar våldet vid.

Att kasta kopplet på hunden eller en påse med skrammel, som vi bl a sett Barbro Börjesson göra efter hundar som har problem i hundmöten, görs för att få en kraftig reaktion eller för att skrämma hunden till att inte göra utfall. Enligt lag skulle då det inte vara tillåtet – för det är definitivt inte nödvändigt att arbeta med problemet på det sättet. Det vet alla som arbetar med och har förstått konceptet med positiv förstärkning.

Tänker tillbaka på en händelse som jag minns orsakade mycket rabalder för några år sen. Man tränar inkallning med långlina på en kurs och en av hundarna kommer inte. Hunden får ett litet tokspel – ni vet rusar runt så där lyckligt busig, varpå instruktören som håller i linan rycker till i hunden så att den trillar och det ser onekligen mycket illa ut. Det där var för mig verkligen onödigt lidande. För jag är nämligen helt säker på att den hunden inte visste vad inkallning var – detta kan jag säga eftersom jag själv hade hunden på kurs terminen därpå. Om vi så hade satt den hunden själv på planen och gjort en inkallning, så  hade den gjort precis samma rusning. Att skrämma eller framkalla kraftiga reaktioner för att hunden inte gör något den faktiskt inte kan är definitivt onödigt lidande!

 2)    Nödvändigt lidande

Vad är då motsatsen till onödigt lidande? Vilken typ av lidande skulle vara nödvändig? Som Christina Lindgren skriver skulle det kunna vara att vi för att rädda hundens liv behöver skrämma den vid något tillfälle. T ex om den är på väg mot en fullt trafikerad väg och vi ser att vi inte kommer att kunna hejda den utan att slänga något på den. Det gäller såklart också om hunden är på väg att skada en människa eller annat djur.

Men det är inte nödvändigt att drämma till sin hund över nosen för att den inte vill lyssna på oss när vi möter en annan hund eller för att den inte går tillräckligt snyggt fot! 

3)    Djur ska behandlas väl

Låter ytterst sunt – men vad innebär det? Behandlas min hund väl om jag lyfter den i i halsbandet så att den står på bakbenen och inte får luft för att den gör utfall mot annan hund? Behandlas min hund väl om jag hotar den så den sjunker ner med hela kroppen för att få den att inte gå fram och hälsa förrän jag säger till? Ja, inte i min värld i alla fall!

Att behandlas väl innebär i min värld att man blir respekterad för den man är, att slippa bli utsatt för rädsla, smärta och lidande och att man kan känna mig trygg i sina relationer till andra. Om jag är osäker och okunnig så vill jag inte bli straffad för det – men jag låter mig gärna läras och då ökar också min självsäkerhet!

4)    Djur får inte agas

Till sist – det allra tydligaste beskedet: Djur får inte agas. Det här tyckte jag var mest spännande eftersom man kan dra en koppling till lagen om förbud mot aga av barn. Efter att ha funderat över Christina Lindgrens svar, så poppade det upp den följdfråga, så jag skickade in följande meddelande:

Hej Christina!

Tack för ditt snabba svar :). Som jag tolkar ditt svar är det m a o inte tillåtet att slå hunden för att den inte går tillräckligt fint fot. Det är heller inte tillåtet att kasta kopplet på hunden så att den blir skrämd – vilket de allra flesta hundar blir.

Dock har jag en fråga kvar – om en hund inte skulle reagera nämvärt av att få kopplet slängt på sig – faller ändå inte handlingen under det du kallar §5? Dvs att djur inte får agas? Eller är det inte att aga en hund om jag kastar något på den? När jag tänker på lagen om förbud av aga av barn så skulle det ju t ex vara aga om jag kastar en sko på mitt barn.

Att man i en situation för att rädda djurets eller andra människors och djurs liv och säkerhet får och måste ta till vad som krävs förstår jag.

Hemskt tacksam för ditt svar!

Mvh
Ulrika Bevreus

 Svaret jag fick förvånade mig kanske egentligen inte lika mycket som det gjorde mig besviken. Det är inte att aga hunden om jag kastar kopplet på den. Jag tror att min vilja att få ett konkret svar väckte diskussioner även hos jordbruksverket, för när hon svarade mig så skickade hon också en kopia till två av sina kolleger:

Hej!

Nej, man kan inte kalla att slänga ett koppel på hunden för aga. I propositionen till djurskyddslagen skriver departementsrådet: ”För att betecknas som aga anser jag att åtgärden måste vara förenad med ett visst lidande för djuret och således åsamka djuret obehag av någon intensitet. Ett lättare slag med ett spö eller med handen i tillrättavisande syfte kan t.ex. inte anses innebära aga även om det medför någon smärta. Däremot kan det vara fråga om aga om tillrättavisningen innebär ett mera varaktigt obehag. Att såsåm förekommit inom hästsporten utdela flera slag med spö i snabb följd är således inte tillåtet enligt den nya lagen.”

 Med vänliga hälsningar
Christina Lindgren         

Problemet med departementsrådets uttalande är att de drar alla djur över en och samma kam. Att man kanske behöver använda sig av vissa metoder för att få en grupp kor att förflytta sig i rätt riktning borde inte innebära att man får använda samma metoder när man vill lära sin hund att inte skälla på andra hundar! Så nu har jag fått inspiration och energi till att driva den här frågan vidare. Vi får se var det landar.        

Till syvende och sist är det trots allt bäst och enklast att inte tänka på allt det här. Bestäm dig bara för att du inte tänker skrämma och göra din hund illa för att få den att göra som du vill, då behöver du aldrig ens fundera på vad lagen säger. Det är ju precis vad Christina Lindgren också avslutar sitt brev med:

”Dock är det naturligtvis bäst att använda positiv förstärkning för att få hunden att göra det man vill.”

Det är så sant som det är sagt!