Kan vi kombinera positiv förstärkning med positiv bestraffning?

En vän från hundpsykologutbildningen delade med sig av en länk till ett blogginlägg av Susan Garrett, en inom hundvärlden känd kanadensisk hundtränare, som driver företaget ”Say Yes Dog Training” (http://www.clickerdogs.com/). Efter att ha läst det inlägget så tycker jag att det förtjänar en diskussion.

I likhet med min egen, så går hela hennes träningsfilosofi går ut på att belöna rätt beteende och ignorera de som vi inte vill ha. Enligt hennes sätt att träna ska all träning ska vara helt fri från fysisk och verbal korrigering. Susan Garrett som under många år experimenterat, inte bara i sin egen hundträning utan också i sin roll som instruktör har kommit fram till att vi människor helt enkelt inte klarar att blanda träningsmetoder på ett vettigt sätt.  I sitt inlägg skriver hon om vad hon kunde observera när hon lät sina elever använda sig av en blandning:

”[…]what I found is that by giving people permission to mix both, you make it next to impossible to remove the innate instinct for people to punish. Yes they try to be positive but when frustrations hits — their instinct is to blame the dog.”

När jag själv tänker på de kurser jag haft och på min egen träning så inser jag att det stämmer. Om jag tillåter och inte säger ifrån när förarna använder koppelryck och barska ”nej” eller ”fy”, så tenderar de att använda sig av dessa korrigeringar allt oftare. Precis som Susan Garrett skriver så ligger det så nära till hands för oss människor att det kommer av helt enkelt av sig själv. Vi måste träna på att inte använda oss av korrigeringar.

Hon går vidare i sitt inlägg med att säga att vi de flesta av oss försöker att vara positiva, men när det inte blir som planerat och när vi inte längre vet vad vi ska ta oss till så låter vi vår irritation eskalera och till slut leda till att vi utdelar någon form av straff. Susan Garrett illustrerar detta genom att likställa vår frustration i hundträning med en snabbmatskedja en fredagkväll. Vi försöker vara serviceinriktade och trevliga, men efter hand som stressen och trycket ökar så tappar vi också humöret och tillslut når irritationen en gräns och vi snäser av en kollega som vi tycker arbetar för långsamt eller gör något annat fel. Kollegan som blev avsnäst trots att han eller hon också kände sig stressad och gjorde sitt allra bästa blir nerslagen, kanske riktigt ledsen och ser inte fram mot nästa arbetspass med oss.

Tänk dig nu att kollegan är hunden. Hunden är jättetaggad och sugen på att träna, men lyckas inte riktigt förstå vad vi menar eller presterar inte riktigt så bra som vi förväntat oss – vilket leder till en ofokuserad och frustrerad hund. Vi blir irriterade och till slut ryter vi till ordentligt. Susan Garrett menar att vi blir då också många gånger belönade – för hunden som var helt oförberedd på straffet, reagerar av förvåning och kanske chock och slutar upp med det den gör. Dock har den sällan lärt sig något av det, men vi tycker att vi fick den respons vi ville ha. Nästa gång hunden inte förstår vad vi menar eller utsätts för störning uppstår dock samma situation. Det här ser jag jämt och ständigt och det är så väldigt sant!

Problemet, menar Garrett, är dock inte att få människor att förstå att positiv förstärkning fungerar bäst. Istället uppstår problemet hos folk som försöker röra sig från traditionell hundträning till det positiva och mjuka träningssättet. När ett oönskat beteende uppstår blir dessa människor som ett frågetecken. Instinktivt vill de korrigera hunden men hjärtat säger åt dem att inte göra det. Av den här inre konflikten blir kontentan att de gör absolut ingenting åt beteendet. Det är såklart inte meningen att det är så det ska vara – då skulle vi många gånger inte kunna alterera ett oönskat beteende.

Enligt Susan Garrett är här glappet mellan traditionell och modern hundträning finns! När jag tänker efter så är det ofta ett argument som traditionella hundtränare använder: du måste få korrigera din hund när den gör fel – hur ska du annars komma till rätta med ett oönskat beteende? För oss som redan kommit över den tröskeln är Susan Garretts lösning helt naturlig: instället för att göra ingenting så ska du sluta förstärka beteendet. Eller som hon själv uttrycker det:

“So here is a critical tip in bridging the gap between a world of corrections and Do-Land. When your dog starts an undesired behaviour you must STOP THE REINFORCEMENT”

Jag är i helt enig i Susan Garretts slutsats gällande att kombinera positiv förstärkning med positiv bestraffning. Jag tror att om man tillåter sig själv att korrigera ”bara i vissa fall”, så kommer man att eskalera frekvens och intensitet i korrigeringarna. Det blir som en uppåtgående spiral och man är inte själv medveten om vart det hela är på väg. Ett ryck blir ett hårdare ryck, som tillslut blir ryck med skrik och sedan är karusellen igång. Så jag tror inte ett dugg på att kombinera postitiv förstärkning med positiv bestraffning och kommer inte heller framöver att tillåta det på mina kurser.

Problemet som jag ser det är att många traditionella hundtränare och instruktörer inte har förstått innebörden av begreppen förstärkning och bestraffning. Så när vi säger att du måste sluta förstärka beteendet så förutsätter de att det rör sig om godis, lek eller uppmärksamhet. De har inte greppat det här med negativ förstärkning och inte heller vidden av positiv förstärkning. Att då tala om för en traditionell hundtränare som står och är frustrerad över att hunden skäller på andra hundar att han eller hon måste ”sluta förstärka beteendet blir bara en massa mumbojumbo. Det är det som jag tror är ett stort misstag vi ”mjuka och moderna” tränare gör när vi argumenterar för vår sak: vi använder oss av fikonspråk och otydliga instruktioner. Vi upplevs som någon sorts hundtränarhippies och vår värld är bara för de ”invigda” och för att bli en av oss måste man gå en klickerkurs och fatta en massa knepiga begrepp.

Så alla vi som står upp för mjuk och modern hundträning, kan vi inte försöka enas om att sluta prata fikonspråk och istället vara sakliga? Öppna dörren för de nyfikna och hjälp dem över tröskeln! Hjälp till att se till att fler hundars livskvalité skjuter i höjden!

Vill du mer av Susan Garrett? Gå då till hennes sida:  http://susangarrettdogagility.com/

Källa: Garrett, S. Mixing Methodologies, 2011-07-15 (http://susangarrettdogagility.com/2011/07/mixing-methodologies/ )

2 thoughts on “Kan vi kombinera positiv förstärkning med positiv bestraffning?

evashundar
17 oktober, 2011 at 09:07

Återigen mycket intressanta och tänkvärda resonemang. Håller med dig i det du skriver :))

Svara

[…] För det är onekligen så att där kunskapen tar slut tar våldet vid (läs gärna mitt inlägg ”Kan vi kombinera positiv förstärkning med positiv bestraffning?”, 2011-10-05). Bara se på mitt eget beteende när datorn inte vill som jag vill! Helt plötsligt […]

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *