Konstig fråga? Ja, kanske – men efter att ha läst Emma Parsons bok ”Click to Calm” och efter en diskussion med en nära vän så kände jag att det nog är en ganska viktig och aktuell fråga.

I dagens samhälle sätter vi oss själva i första rummet, inte många har tid eller ork över för idéellt arbete även om vi kanske hade velat. Det är viktigt att hänga med i de senaste trenderna, göra karriär och vara riktigt bra på det vi gör. Hur passar hunden in i ett sådant liv? Hör den bara bilden till – dvs är den bara en del av alla trender? Eller är den bara ett arbetsredskap för jägaren, väktaren, polisen och boskapsägaren? Är den till för att fylla ett tomrum för barnen när föräldrarna är på arbetet? Kanske är den bara ett redskap för att fylla en annars tom fritid? Eller är den en familjemedlem som vilket barn som helst?

Faktiskt är det avgörande för din hunds hela liv och livskvalité vad du anser att du har din hund för. Självklart är det så, kanske du tänker. Men jag tror inte att alla är medvetna om det. Emma Parsons skriver i sin bok att hon skaffade sin Golden Retriever Ben för att tävla i lydnad. Hon hade klara mål och var intresserad av att jobba med sin hund. Det gick tyvärr inte som planerat, då Ben fick enorma problem med hundaggression. Hennes egna reflektioner är slående:

”My work with Ben at that time was all about me: my goals, my aspirations, what I wanted to accomplish in the obedience ring. I eventually learned, however, that my goals had nothing to do with my dog. I trained the way I thought I had to in order to get the reliable behaviour that I so eagerly sought. The dog had no choice in the matter.”

Hur ofta ser vi inte folk göra precis det Emma Parsons skriver att hon själv gjorde? Jag ser ofta, ofta hundar som drillas stenhårt i fotgående och andra lydnadsmoment men som så fort de kommer av planen inte kan gå i koppel utan att dra. Jag ser hundar som tävlas i elitklasser i olika sporter, som trots sina resultat gör utfall mot andra hundar, är oerhört stressade, jagar cyklister och joggare eller uppvisar andra problem. Vad beror de på? Förmodligen på precis samma sak som i Emmas fall. Dessa förare sätter sina egna behov av tävlingsresultat framför hundens behov.

Tyvärr fungerar det ju likadant på andra hållet. För jag ser lika ofta hundar som bara ska ”vara”. De uppvisar samma typ av problembeteenden, men skillnaden är att de får ingen särskild träning alls. Problemen beror istället på att man inte har tränat hunden rätt eller i värsta fall inte alls. Dessa förare har förmodligen skaffat hunden som sällskap och kanske för att det ”hör bilden till”. Även här blir besvikelsen stor när det visar sig att hunden kanske inte fungerar helt friktionsfritt i familjen.

Vad händer då om hunden inte klarar att prestera på lydnadsplan då? Eller om den inte blir en duktig jakthund? Eller om det visar sig att barnen inte klarar att gå med hunden för att den drar så mycket? Jo, det är då vi hittar en annons på Blocket:

”Hund omplaceras p g a tidsbrist”

Varför blir det då så ofta på det viset?

Jag vill hävda att i grund och botten handlar det om vad våra hundar betyder för oss. Om vi har skaffat hunden i första hand för att tävla med eller för att ha som arbetsredskap så kommer vi att fokusera mest på det. Om vi har skaffat  hunden i första hand som sällskap så tänker vi inte så mycket på träning över huvudtaget. Jag tror att det är i dessa fall som risken är störst för att hunden utvecklar problembeteenden.

Jag skulle istället vilja att alla såg sin fyrbente vän som familjemedlem i första hand. En familjemedlem vars behov och personlighet man respekterar. Om familjemedlemmen visar att den har stora problem med andra hundar eller med stress så är det de bitarna vi måste arbeta med först, därför att vi vill att vår vän ska må bra. Jag skulle aldrig byta ut en familjemedlem för att han eller hon inte lyckades få tillräckligt bra betyg i skolan eller visade sig vara extremt blyg. Skulle du?

Om vi lär oss att i första hand se till vår hund och inte till våra egna behov och dessutom inser att en hund är en livskamrat som faktiskt inte bara är en trend eller sällskap till barnen, så tror jag att mycket kommer att förändras. Om vi är intresserade av hunden istället för av fina priser och titlar så är vi på rätt väg. Sedan är det självklart att en hund ska aktiveras och tränas och lyckas vi sedan komma så långt att vi tävlar och uppnår bra resultat så är det fantastiskt! Det kan vara ett av våra mål med hunden redan när vi skaffar den – men det får inte vara ändamålet i sig.

Så avslutningsvis; se din hund som en familjemedlem i första hand. Om den sedan är ett arbetsredskap, sällskap till barnen eller tänkt för en viss tävlingsgren så är den det bara i andra hand. Titta på din hund! Vad behöver den? Vad kan du göra för att förbättra din hunds tillvaro?

Jag kan i varje fall konstatera att den dagen då jag ser på min hund som något annat än en familjemedlem så är det dags för mig att ta en paus från hundvärlden. Kanske ägna mig åt bilsport istället? För bilar kan jag se som ett verktyg och behandla därefter utan att de mår dåligt av det (fast om jag inte tar hand om den så kan det sluta riktigt illa för mig själv istället). Men jag är definitivt inte där nu och jag hoppas att jag aldrig hamnar där heller!