Hur tänker jag?

Jag har fått några frågor kring hur jag tänker i min uppfödning. Jag har ju hundar av rätt olika typer och linjer.

De är olika i storlek, konstruktion, intensitet, mentalitet och även arbetsmässigt. Och jag tycker om dem allihop och uppskattar alla hundarnas egenskaper på olika sätt. Alla skulle bidra med värdefulla egenskaper i avel. Är någon av dem perfekt och komplett?

Nej.

Jag har sagt att den dagen jag anser mig ha den perfekta hunden ska jag lägga av med hund helt och hållet, för då har jag tappat min objektivitet. Att kritiskt kunna granska sin hund och se vad som är riktigt bra, bra, mindre bra, OK och även vad som faktiskt är dåligt är A och O för mig. Och det ur alla aspekter: hälsa, mentalitet, konstruktion och arbetsegenskaper.

Så jag uppskattar mina hundars olikheter och är också övertygad om att rasen behöver variationen. För hur skulle vi kunna förändra egenskaper ens över tid om alla var likadana? Och det är det som är tjusningen med avel för mig. Att man kan förändra, förbättra, förfina och förädla egenskaper för varje generation. Ibland har man otur och det blir ett ”ooops” och ibland blir det ett fett ”WOW!”. Och oftast ligger det nog någonstans däremellan.

Jag har läst en hel del genetik och gått några kurser i det. Och generellt (finns givetvis de som säger annat) så har jag förstått att man anser att för att hålla en population med stängd stambok (som alla renrasiga djur har) sund och livskraftig så bör den bättre halvan användas i avel. Tänk om vi var tvungna att använda 50% av alla valpar som föds – då skulle vi säkert resonera annorlunda i vår avel.

Nåväl. Generellt så tycker jag att vi avlar för snävt i Skandinavien. Det är, i mitt tycke, alldeles för mycket samma linjer, och ibland tyvärr också samma hanar, som används om och om igen (och om det kommer en mörkröd import, så vill alla använda den). Det är inte konstigt att det är så – för vi (ja, jag med) tycker om den typen av hund och det ÄR många gånger riktigt bra hundar! Att många har eller vill ha en hund från en viss kennel betyder något – det är ett bra betyg.

Men jag har redan från början tänkt att även om jag gillar hundarna, så vill jag göra nåt annat. Återigen – det finns ingen mening med att allt för många gör samma sak och tänker likadant. Det finns redan uppfödare i Sverige och Skandinavien som föder upp fantastiskt fina hundar av linjer som är väletablerade, välkända och omtyckta. Jag vill istället bidra till ökad genetisk variation på olika sätt och samtidigt få fram bra, sunda och trevliga indvider som representerar vad jag tycker är bra retrievers. Det är mitt mål och det var anledningen till att jag ens gav mig in i den här världen.

Foto: Glädjeruset Fotografi

Sen hur jag tänker mer detaljerat när jag gör kombinationer och letar hanar, det får valpköpare och andra nyfikna veta när vi pratar över en kopp kaffe eller så ;).

Så vill du veta mer så är du välkommen till Kruseböke i Älmhult, Småland 🙂

2 thoughts on “Hur tänker jag?

Camilla Nilsson
17 september, 2021 at 16:47

Du är så sund i ditt tänk alltså. Tänk om fler uppfödare kunde reflektera lite mer och se på sin uppfödning utifrån. Om jag byter ras så är du den första jag kontaktar kan jag säga 😉❤️.

Svara
Flickerin' Flames
18 september, 2021 at 14:04

Tack så hemskt mycket, Camilla :)! Du är varmt välkommen om du blir sugen på golden!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *