Vår resa till Schweiz

Fredag 6/8
Jag var och tränade hos en god vän när jag upptäckte det. När jag tog ut Hope för att det var hennes tur att köra sök och linjer så såg jag blodfläcken på hennes täcke i bilen. Konstigt, tänkte jag. Jag kunde inte komma ihåg att Bliss eller Lykka suttit i den buren nyligen. De löpte nämligen redan båda två, men tanken nådde inte till att det faktiskt kunde vara Hope själv.

Vi tränade och Hope gjorde bra ifrån sig och jag satte in henne i buren igen. Vi åt lite mat och innan jag skulle åka hemåt igen, så rastade jag alla. Och när jag tog ut Hope såg jag en blodfläck till. Då fattade jag äntligen. Hope löpte REDAN!

Just där och då fick jag inte ihop något alls i huvudet. Jag hade en Stockholmsresa med brorsan inplanerad, en stuga i Sälen för fjällvandring, däcken var inte bytta och jag hade inte ens hunnit få mitt andra vaccin. Jag åkte hemåt och satt i bilen och funderade på allt jag behövde göra. Ringde mamma som fick ställa in sig på att bo hos mig en vecka inom det närmsta och pappa som fick köra däcken till däckfirman. I övrigt fick det mesta vänta till morgonen därpå.

Lördag 7/8
Jag började direkt på morgonen med att ta tag i saker. Jag lyckades avboka hotellet i Stockholm och fick tillåtelse att ha helgen på hundpensionatet innestående. Pengarna för stugan i sälen fick brinna inne, det fanns inget att göra åt det. Jag skrev ett meddelande till veterinären om att jag behövde tid till Herpesvaccin i veckan som kommer och hoppades de skulle se det direkt på måndag morgon.

Jag meddelade också Jeannette, som är Sam’s matte, om läget och att hon skulle räkna med oss om en dryg vecka. Vi började kolla på vilka hotell som hade rum lediga, samt hur jag skulle kunna ta mig genom Danmark och Tyskland till Schweiz utan vaccindos 2. Olika länder har olika regler och det luskade vi ut tillsammans.

Måndag 9/8
Däcken var på däckfirman måndag morgon och jag fick tid att byta på onsdag morgon. Veterinären svarade och jag fick tid till Herpesvaccin på torsdag eftermiddag. Pratade också med vår reproduktionsklinik och vi var överens om att ta första progesteronprovet på lördag morgon, dvs dygn 9.

Onsdag 11/8
Jag bytte däck och fick min andra vaccindos.

Torsdag 12/8
Jag fick influensaliknande biverkningar med feber, frossa, led- och huvudvärk. Men med hjälp av Ipren lyckades jag ta mig till veterinären och Hope fick sitt Herpesvaccin.

Lördag 14/8
Vi tog progesteronprov klockan 08:30 och det låg på 5.6 nmol. Vid 6 nmol är den så kallade LH-toppen och då rekommenderas parning 3-6 dagar efter det. Veterinären kunde på lördagen säga att det rekommenderades att påbörja parning från och med tisdagen den 17/8.

Söndag 15/8
Mamma som ställde upp som gårdsvakt under vår resa kom på eftermiddagen och jag hade handlat och städat så allt var klart. Jag packade och förberedde allt för att kunna ge mig i tid på måndagsmorgonen.

Måndag 16/8
Vi satte oss i bilen 07:20 och rullade först mot Hässleholm för ett nytt progesteronprov. Sköterskan tog ett direkt när de öppnade och 08:10 rullade vi vidare mot Malmö. Jag gjorde ett antigentest och sedan reste vi igenom Danmark och ner till Göttingen som ligger strax norr om Kassel. Där tog vi en natts paus och Hope fick möjlighet att gå en runda och röra på sig ordentligt.

Veternären ringde på vägen och berättade att progesteronvärdet på morgonen legat på precis 13 nmol, vilket är precis i början på ägglossningen. Så rekommendationen var fortsatt att påbörja parning från och med tisdag kväll.

Tisdag 17/8
Vi rullade vidare ner genom Tyskland och in i Schweiz. Vi kom fram till hotellet i Buochs vid 17-tiden. Jag meddelade Jeannette att vi var framme och att vi behövde en kort paus och att vi skulle komma bort till henne bortåt 19:30-20:00.
Det var bara 3 minuter med bilen till Jeannette och Sam, så vi var där ganska prick 19:30.

Hope fick först vara en stund i trädgården själv och jag och Jeannette tog en kopp te tillsammans. Sedan släppte vi ut Sam. Hope blev först lite förskräckt av hans burdusa sätt, men Sam var en riktig gentleman. Han läste av henne fint och gick och gjorde lite annat istället. Hope svansade då efter honom och fick chans att kolla in honom. De lekte lite och drack en slurk vatten ihop. Så en kvart efter att de träffats fick vi en fin parning med ca 19 minuters hängning.

Onsdag 18/8
Det är ingen mening att hålla på att låta dem paras hela tiden, då spermierna överlever ganska länge i tiken och hanen behöver lite tid på sig för att producera nya. Så på onsdagen passade jag och Hope på att åka upp i bergen och vandra lite. Vi gick en bra stund där uppe och njöt av utsikten och av ljudet från klockorna som korna har runt halsen.

När vi var lite lagom trötta gick vi och tog en enkel lunch och en kopp kaffe på Villa Honegg. Vi hade så himla mysigt ihop – jag och lilla Hoppsaloppsan!

På kvällen var jag hembjuden på middag hos Jeannette och hennes man. Det blev mycket prat om hund, då båda två har lång och gedigen erfarenhet av att träna och tävla hund och vi fick en fin avslutning på en härlig semesterdag.

Torsdag 19/8
Vi var hos Sam igen klockan 09:30 och den här gången tog det bokstavligen bara 3,5 minuter innan vi hade en parning med 17 minuters hängning. Eftersom det gick så smidigt, så bestämde vi att ge hundarna en sista möjlighet fredag morgon och därefter skulle jag påbörja resan hemåt igen.

Vid lunch-tid kom Jeannette bort till hotellet och vi tog en promenad nedåt byn och strosade längs den lilla hamnen. Hope hade så mycket att titta på, men var så duktig. Vi stannade och åt pizza till lunch och satt och pratade en god stund. På sena eftermiddagen åkte jag till Lucerne och tog ett nytt antigen-test för att kunna resa hem igen.

På kvällen ville jag bara vara på hotellet och vila inför den långa resan hem.

Fredag 20/8
Klockan 07:30 var jag och Hope hos Sam och efter ungefär 15 minuter fick vi en tredje parning med ca 16 minuters hängning. Jag tog en kopp kaffe med Jeannette efteråt och sedan satte jag och Hope av mot Hildesheim där jag bokat rum för natten.

Vi var framme vid 19:30 och vi somnade nog redan strax efter 21.

Lördag 21/8
Sista biten hem var den längsta. Vi blev utvalda för stickprovskontroll i danska tullen och där fick jag snällt kliva ur bilen och visa våra pass samt Covid-certifikatet från Schweiz. Nåväl, jag hade mitt på det torra och fick köra vidare. Tror aldrig Danmark känts så lååångt någon gång!

Vi kom hem runt 18:30 och det var enormt skönt att få kliva ur bilen och veta att den långa resan nu var bakom oss.

Nu är det bara att hålla tummarna för att den här resan ger det resultat jag (och flera med mig) så gärna önskar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.