Konstigt påstående? För en del är det kanske det, men jag har upptäckt att det inte alls är  irrelevant att diskutera. Efter TV4’s kvällsöppet såg jag en diskussion i ett hundforum där man ville mena att man på de olika sidorna pratade förbi varandra – att man jämförde äpplen och päron. Man menar då att Bengt Rödseth, Hans Rosengren och Fredrik Steen pratar om korrigeringar och att Natasja Ravenklint och Anders Hallgren pratar om bestraffningar. Det är inte första gången jag ser att den här förvirringen finns. Och egentligen är det inte konstigt – för det är två helt olika begrepp och det är dumt att likställa dessa båda begrepp. Fast de har väldigt mycket med varandra att göra.

Innan jag går vidare i någon diskussion, så tycker jag att det känns viktigt att gå igenom begreppens betydelse, så att du som läser vet vad jag avser när jag skriver dem.

Vad är en bestraffning?
Enligt Svenska Akademiens Ordbok så innebärdet att bestraffa någon att:

mer l. mindre strängt (muntligen l. skriftligen) tillrättavisa l. klandra l. kritisera l. fördöma l. näpsa (ngn l. ngt).

I inlärningspsykologisk mening innebär det att ge konsekvenser som leder till att någon slutar att bete oss på ett visst sätt. Detta kan vara klurigt, men låt oss titta på några exempel:

Pelle får en dask i rumpan för att han tjatar om att få åka till simhallen.

I ovan exempel är det obehaget av dasken i rumpan som är konskvensen och kommer att få Pelle att sluta tjata. Alltså var konsekvensen av tjatet fysiskt obehag (troligen också psykiskt – dessutom är det såklart olagligt att slå sitt barn!) och eftersom det leder till att Pelle slutar tjata var det en bestraffning.

Pelle blir utskälld av mamma för att han tjatar om att få åka till simhallen.

Nu är istället konsekvensen av tjatet att bli utskälld. Utskällningen leder till att Pelle slutar tjata och därmed var den också en bestraffning.

Pelle får inte åka till simhallen så länge han tjatar om det.

I det här exemplet blir Pelle också bestraffad! För konsekvensen av tjatet blir uteblivet besök på simhallen och det kommer också leda till att Pelle slutar tjata.

Pelle får en klubba för att han ska sluta tjata om att få åka till simhallen.

Ovan exempel är inte ett exempel på bestraffning, även om klubban leder till att Pelle slutar tjata för tillfället. Men för att det ska räknas som bestraffning, så ska konsekvensen leda till förändrat beteende. I detta exempel skulle man istället kunna tänka sig att Pelle nästa gång han vill gå till simhallen eller vill ha en klubba kommer att börja tjata.

Men om Pelle aldrig slutar tjata för att mamman skriker heller? Nej, då är det inte heller i ren inlärningspsykologisk mening en bestraffning. Troligen har mamman skrikit så mycket att Pelle habituerats (vant sig vid) till det. På samma sätt kan hundar vänja sig vid skrik, men också vid att få godis, kel och leksaker. Då kan det vara svårt att belöna dem med det.

Så en bestraffning är en konsekvens av ett beteende som leder till att det med tiden upphör eller minskar i frekvens.

Vad är en korrigering?
Enl Svenska Akademiens Ordbok innebär att korrigera att:

rätta (ngt efter en värklig l. tänkt nomn), göra riktig(are), beriktiga; rätta till, justera, förbättra; ändra för att beriktiga l. förbättra; vanl. med avs. på ett uttalande l. en åsikt l. dyl. l. på skriftlig framställning; äv. med de(t) fel som bör(a) rättas ss, obj: rätta, rätta till; avhjälpa.

Med andra ord innebär det att rätta till eller förbättra. När vi pratar beteenden, så innebär det då att vi försöker ändra eller modifiera ett beteende till något som passar oss bättre. Är det då inte samma sak som bestraffning? Nej, det är det absolut inte! Jag skulle ju kunna vara missnöjd med att min hund sätter sig snett och hjälpa henne rätt med hjälp av en godis i min hand eller genom att använda målhanden tills dess att hon lärt sig att sätta sig rätt självmant. Då bestraffar jag inte henne.

Låt oss titta på några exempel på korrigeringar:

Sara får beröm av dagisfröken när hon istället bara för att lämna bordet, som hon brukar, dukar av sin egen tallrik

I det här fallet tillför fröken beröm (positiv förstärkning) för att ändra på ett beteende. Sannolikheten för att Sara ska duka av sin tallrik nästa gång hon ätit har just ökat. Alltså är vi på god väg i att korrigera beteendet att bara lämna bordet. Här försöker fröken alltså korrigeriga (tillrättningen av beteendet) istället genom att förstärka det beteendet vi vill ha, vilket är raka motsatsen till en bestraffning.

När Sara lämnar bordet utan att duka av sin egen tallrik så skäller fröken på henne

I det här blir Sara utskälld för sitt beteende. Att hon fick skäll innebär återigen att sannolikheten för att hon ska duka av sin tallrik nästa gång nu också ökat (förutsatt att hon fick förklarat för sig varför fröken var så arg, annars ökar snarare sannolikheten för att Sara inte ska våga gå ifrån bordet). Här försöker fröken korrigeriga beteendet genom att bestraffa beteendet vi inte vill ha (positiv bestraffning).

Så en korrigering är med andra ord ett sätt att rätta till en felaktighet eller förbättra något ( i vårt fall ett beteende). Men en korrigering kan likaväl bestå av positiv förstärkning som av positiv bestraffning (och funderar man en stund kan man säkert hitta förslag på hur man kan korrigera med hjälp av negativ bestraffning och negativ förstärkning).

Det finns mycket att säga kring bestraffningar och förstärkningar, men det tänkte jag inte bland in i detta inlägg.

Vad innebär då detta i hundvärlden?
Kanske är det inte så svårt att lista ut nu? Kom ihåg vad vi kom fram till att en bestraffning var: en konsekvens av ett beteende som leder till att det med tiden upphör eller minskar i frekvens.

Så ta dessa tre exempel:

1)    Jag rycker Fido i kopplet när han skäller på en annan hund
2)    Jag går raskt fram och skriker argt på Fido när han står och luktar på något istället för att komma till mig
3)    Jag stannar varje gång Fido drar i kopplet

I ovan exempel försöker jag korrigera min hund genom att utdela en konsekvens som ska leda till att min hund slutar bete sig som den gör. I inlärningspsykologisk mening bestraffar jag då också min hund. Alltså i ovan exempel beskrivs försök till korrigeringar genom bestraffningar.

I de två första exemplen är risken överhängande att bestraffningen missuppfattas av hunden. I det första exemplet kan rycket leda till smärta som hunden kopplar till den andra hunden, vilket bara kommer att intensifiera utfallen framöver. I det andra fallet riskerar vi att hunden, som förmodligen varit så upptagen att den inte hört, uppfattar att jag bestraffar den för att den står och nosar. Varför skulle den då komma till mig nästa gång den står och nosar då jag troligen bara är arg?

Det sista exemplet kanske man inte vid första anblick tycker är en bestraffning, men det är det. Om Fido drar i kopplet är det för att han vill framåt. När jag då stannar blir konsekvensen av hans dragande ett stopp och eftersom det motverkar hans vilja, så kommer han så småningom att sluta med det. Med andra ord är det en konskvens som leder till att ett beteende upphör, alltså en bestraffning.

Ta nu nedan två exempel:

1)    Jag klickar och belönar när Fido ser en annan hund, innan han börjar skälla.
2)    När Fido inte kom direkt på inkallning för att han luktade på något, så går jag lungt och hämtar honom, sätter på ett koppel och börjar träna på inkallning med mer störning. Under tiden får han gå kopplad där den icke fungerande inkallningen kan ställa till problem.

I ovan så har jag valt att korrigera Fidos beteende genom att lära honom vilka beteenden som är lönsamma och önskvärda för honom. När han inte skäller på den andra hunden, så väljer jag att tala om för honom genom min markör och efterföljande förstärkning att han är duktig och att det är det som förväntas av honom. När han kommer på inkallning blir han förstärkt med lek eller godis och så avancerar vi tills Fido väljer att komma till mig istället för att stå kvar och lukta. Även i dessa båda exempel korrigerar jag min hunds beteende. Men här gör jag istället korrigeringar genom förstärkningar.

Så sammanfattningsvis kan man korrigera beteenden på väldigt många sätt! Frågan är bara hur man gör det och det är här missförståndet finns. Många gånger pratar vi som om korrigeringar, förstärkningar och bestraffningar inte skulle ha med varandra att göra. Att påstå att korrigering och bestraffning inte har med varandra att göra är fel. Istället är det ju så att du kan korrigera ett beteende genom antingen förstärkningar eller bestraffningar! Och det är det valet man borde debattera!
 
Fundera istället över vad du gör!
Vi korrigerar ju egentligen allihop beteenden hela tiden – oavsett om vi anser oss tillhöra mjuka och moderna eller traditionella och hårda skolan! T ex ett utfallsbeteende vill vi hantera och få hunden att sluta med – dvs vi vill korrigera beteendet. Detta kan vi göra på olika sätt. Vi kan välja att utdela ett straff när hunden utför fel beteende, för att på så sätt få den att göra något annat. Vi kan också välja att belöna ett annat beteende än själva utfallet och på så vis lära hunden vilket beteende som är det önskvärda. I båda fallen arbetar vi för att korrigera, dvs rätta upp ett, enligt oss, felaktigt beteende.

Men är det egentligen viktigt vad du kallar din behandling av din hund? Jag tycker vi ska börja fundera på vad vi gör mot våra hundar istället! Om någon säger att ”du måste korrigera din hund när den skäller på andra hundar”, så börja fundera över vad det innebär. Innebär det att hänga upp den i kopplet så att den inte får luft? Innebär det att utdela en njurspark? Eller innebär det att välta runt din hund och trycka ner den i marken? Och i så fall känns det moraliskt, etiskt, riktigt och korrekt?

För att korrigera sin hund kan lika gärna innebära att fundera ut en träningsplan, iscensätta hundmöten och markera och belöna rätt beteende. Allt handlar om hur vi själva väljer att arbeta och ja, det kan krävas mer av oss som förare för att komma till rätta med problemet genom att träna fram det korrekta beteendet. Men se din fina vän i ögonen, så är jag övertygad om att du tycker att han eller hon är värd den ansträningen. För om valet står mellan att du får anstränga dig och att din hund får utstå smärta, rädsla och obehag så hoppas jag innerligt att du väljer det första alternativet. För våra hundars skull. För deras rätt till trygghet, värme och kärlek.

Och snälla, snälla ni – sluta prata om bestraffningar och korrigeringar som om de inte hade med varandra att göra!