Fick en riktigt bra kommentar på föregående inlägg som inspirerade mig att skriva vidare om instruktörsrollen. Förra inlägget rörde konsten att ge konkreta träningsråd. Och i den här kommentaren jag fick verkar personen ha missuppfattat mitt inlägg lite grann och trodde att jag menade att det bara var instruktörer som inte arbetar med positiv förstärkning som inte kunde ge konkreta träningsråd. Så är det givetvis inte! Istället är det något som många instruktörer har svårt med – oavsett vilken metod man jobbar med.

Så nu ville jag spinna vidare på föregående inlägg genom att fundera lite mer på vad jag som instruktör kan göra för att se till att alla deltagarna är nöjda!

Våga vara osäker!
Jag tror att många instruktörer hellre svarar undgående än erkänner att de inte riktigt vet hur de ska svara på en fråga eller hur de ska ta sig an ett problem som någon har. Jag tror att man många gånger istället hade vunnit både respekt och trovärdighet i att säga:

”Jag är lite osäker på hur vi ska gå vidare. Får jag fundera till nästa gång och rådslå med en kollega?”

Sedan är det givetvis oerhört viktigt att man håller det man lovar och vid nästa kurstillfälle följer upp och ger de råd man kommit kommit fram till är de bästa. Glöms det bort är det nästan bara ännu värre än att svara undgående, därför att då upplevs man som ganska okunnig och ovillig till att hjälpa.

Om kursdeltagaren inte är nöjd med svaret
Jag tror att många gånger står jag som instruktör och svarar på en fråga och i mina öron låter det klart, tydligt och enkelt. Men för någon som inte är så insatt i alla fackuttryck och inte behärskar mitt fikonspråk så kanske det låter som fullständigt blaha-blaha och därmed upplevs också mitt svar som undgående. När jag får en fråga på en kurs brukar jag kontrollera med den som ställde frågan om det för vederbörande var ett svar som denne förstod. Ibland får jag förtydliga och ibland har jag lyckats på en gång.

Men allt är inte så enkelt att förklara och ibland får man försöka både två och tre gånger. Men det brukar gå till slut och det är bara genom att förklara det på olika sätt som jag som instruktör blir bättre och tydligare i min kommunikation.

Så frågor är guld värda för mig som instruktör!

Jag vill faktiskt också lägga en del av ansvaret på kursdeltagaren. För om jag står på en kurs och ställer en fråga och får ett svar som jag upplever som undgående eller oklart så kan jag faktiskt ställa följdfrågan:

”Okej, men hur menar du då att jag ska träna vidare? Vad ska jag göra nu fram till nästa gång så vi kan följa upp det då?”

Kan sedan inte instruktören inte ge mig konkreta träningsråd – dvs instruktioner i hur jag ska träna – så hoppar jag av kursen och söker efter en annan instruktör. Detta brukar man dock ganska snabbt upptäcka före kursstart om man slår instruktören en signal och ställer en enkel fråga kring inlärning av ett utvalt moment.

Konsten att se alla kursdeltagare
Precis som det står i kommentaren till mitt inlägg så är det givtvis jätteviktigt att se alla deltagare i en kurs. Det är svårt i en liten grupp – så jag förstår inte hur det går till i de stora grupperna? Jag tror att det här problemet har instruktörer över lag, precis som vi jämt hör på nyheterna att lärare i skolan har. De som är duktiga får ofta klara sig själva och får bara en kommentar om att ”Det ser bra ut”. Men man måste komma ihåg att även de som är duktiga behöver hjälp att komma vidare – de har betalt samma summa och har faktiskt rätt till lika mycket tid med instruktören som övriga.

Det är inte alltid helt enkelt att som instruktör leva upp till det här. Det är svårt att inte hjälpa det ekipage jag ser inte kan delta i kursen ordentligt för att hunden är så stressad eller för att den är så berörd av andra hundar. Men det finns lösningar på det också, jag har själv provat och sett diverse smarta sätt att se till att fördela tiden någorlunda jämnt . Här är de jag kommer på nu:

1. Om det är en hund du inte tidigare haft på kurs – ring och prata med deltagaren innan kursstart. Hur långt har de kommit – kanske ska de ha privat träning några gånger innan kurs?
2. Om du upptäcker att du har ett ekipage som behöver extra uppmärksamhet under pågående kurs – ta in en hjälpinstruktör som kan ge dem lite extra hjälp. De andra ska fortfarande få lika stor del av din tid som detta ekipage. Eller prata med kursdeltagaren som har problem och erbjud denne privat träning motsvarande samma summa som de betalat för kursen. Många nappar på det, för de inser att det är precis det de egentligen vill ha. 
3. Använd dig av stationsträning. Dela in gruppen så att de får jobba två och två och så har du 3 stationer (baserat på en kurs på 6 deltagare). Du är på en av stationerna och så får de rotera. 
4. Använd dig av en äggklocka! På kurser där alla behöver mycket hjälp och guidning– t ex tävlingslydnadskurser så kan du använda dig av en äggklocka för att se till att alla får lika mycket hjälp. På en kurs med 6 deltagare kan de få 2 x 7 minuter helt egen tid på ett 2 timmars kurstillfälle. Då har ni ändå ca 30 minuter över till genomgång och diskussioner. Jag har själv varit på kurs där man använt sig av detta och det är faktiskt jättebra! 
5. Planera innan kurstillfället. Ha en plan för hur du ska gå tillväga. T ex om vi ska träna apportering en dag – hur långt ha de olika deltagarna kommit och vilka övningar ska var och en göra? Då har du åtminstone redan i förväg tänkt på alla deltagarna individuellt och då ökar chansen att alla känner sig sedda!

Nu låter det som om jag är värsta experten och fördelar tiden perfekt mellan mina kursdeltagare – så är det såklart inte. Vi är alla bara människor och det är därför det är så bra när kursdeltagarna ställer frågor och ger feedback.

Kursutvärderingens kraft!
Det finns många som inte använder sig av riktiga kursutvärderingar – något jag absolut inte förstår! Det är ett gyllene tillfälle för mig som instruktör att utvecklas och förbättra mig själv och min kurs. Dessutom är det ju det viktigaste av allt – att mina deltagare är nöjda och känner att de fått ut det de förväntade sig av kursen.

När jag började hålla kurser använde jag mig s k löpande kursutvärdering – dvs jag hade enkla kryssfrågor vid två tillfällen under kursens gång och sedan en större utvärdering på själva avslutningsdagen. Det här är något jag verkligen rekommenderar, då det ger dig chansen att rätta upp om det är något som deltagarna inte gillar under kursens gång.

Slutligen
Det är inte alltid så lätt att se alla, ge alla lika mycket tid och dessutom hinna med att svara på alla frågor på ett konkret och adekvat sätt. Men det är faktiskt A och O för oss instruktörer.

Så försök att alltid ha det med dig i tankarna och ställ kontrollfrågor till dina deltagare:

– ”Var det svar på din fråga?”
– ”Känner du nu att du vet hur du ska gå vidare?”

Ha löpande kursutvärderingar där du låter dina deltagare svara på frågor om huruvida de känner att får tillräckligt med hjälp, om de tycker det är för svårt eller för lätt och om de känner sig bekväma i gruppen. Om du bara gör de här sakerna så tror jag att du kommer att kunna fördela din tid mellan kursdeltagarna bättre och du försäkrar dig också om de förstår vad du säger. Det kommer att uppskattas av dina kursdeltagare och du kommer att utvecklas som instruktör!

Så – det var ett långt svar på en kommentar på mitt förra inlägg :). För övrigt hoppas jag att du som skrev kommentaren hittar en bra instruktör som du kan trivas med. Du får gärna mejla mig på info@jyckelycka.se så kanske vi kan hjälpas åt?