Jag har försvarat dem. Retrieverkopplen. De är ju så smidiga. Och deras strypeffekt spelar ingen roll så länge hunden som har det på sig inte drar. Man ska inte använda strypeffekten för inlärning ändå. Man ska inte rycka eller dra i hunden oavsett.
Men de senaste månaderna har jag, som jag skrev i tidigare inlägg, försökt hitta vem jag vill vara i förhållande till mina hundar. Och det handlar om helhetsbilden – inte bara en eller några delar. Det handlar inte bara om träning – utan om förhållningssättet till dem.
Sen sänder det ut helt fel signaler om jag som instruktör och förespråkare av klickerträning och moderna och vetenskapliga metoder springer omkring med strypkoppel på mina hundar. Måste nog erkänna att det är lite hyckleri över det.
Men visst är de smidiga och nästintill oumbärliga vid apporteringsträning och jakt. Men saken är den att det finns lösningar på det idag! Jag har tidigare beställt retrieverkoppel med stopp för själva strypfunktionen i tävlingslängd och idag kom 4 nya i promenadlängd.
Nu är det slut på strypfunktion på mina hundar – även om de så gott som aldrig drar. För det handlar mer om helheten i förhållningssättet än själva kopplet.
Jag har beställt alla mina från Romdahl design. Men det finns fler ställen som idag erbjuder smidiga retrieverkoppel som inte har strypfunktionen. Så jag uppmanar alla som inte redan gjort det – byt ut era strypkoppel!
