Nu var det väldigt länge sedan jag skrev något här i bloggen. Jag har haft fullt upp med att försöka få igång min hundskola och det har gått ganska bra, faktiskt. Kul! För övrigt valde jag i samband med nylanseringen av olika skäl att byta namn också. Så numer heter jag Bevreus Hundskola och finns på www.bevreus.se.

Nu tänker jag sticka ut hakan lite 🙂 – ni får gärna kommentera och förklara för mig om ni anser att jag har fel!

Igår var det tydligen någon form av debatt på TV4:as Kvällsöppet. Jag måste dock understryka att jag inte tittade, för jag blir så väldigt upprörd och jag avskyr när man förlöjligar och smutskastar varandra. På ett sätt tycker jag att det är fantastiskt bra att det som visas på TV ifrågasätts och det är för väl att det finns så fina människor som Anders Hallgren och Natasja Ravenklint (som för övrigt är min lärare på Hundens Utbildningsakademi), som faktiskt vågar stå upp emot organisationer som SKK och SBK.

Men jag blir så fruktansvärt trött på den här striden mellan olika skolor och olika övertygelser.

Varför kiva?
Varför måste vi fördumma och förlöjliga och varandras sätt att träna? Varför måste vi kivas om vem som har rätt? Vi har alla våra egna, unika erfarenheter av hundar och vi bildar vår uppfattning utefter dem. Jag har min absoluta övertygelse och får ofta, ofta kunder som kommer till mig – alldeles förtvivlade över att de upplevt att de av andra instruktörer tvingats göra sin hund illa på endera sättet. Jag är också fullständigt övertygad om att det finns människor som gått kurs hos oss som tränar med mjuka och moderna metoder som tröttnat för att de inte tyckt att det händer något och gått till de som tränar med mer traditionella metoder.

Visst, jag tycker det är tråkigt för hundens skull. Samtidigt försöker jag tänka på hunden i det långa loppet. Om hundägaren tyckte att korrigera hunden löste problemet, så kanske det besparade dem lång tid i konflikt (förutsatt att hunden inte tillbringade resten av sitt liv i rädsla för sina ägare)? Jag menar inte att korrigeringen är etiskt riktigt – kom ihåg att jag fortfarande står för mjuk och modern träning och jag jobbar inte med positiv bestraffning. Men det jag menar är att ibland så känns det som att vi försöker oss på det omöjliga – dvs att få den stressade småbarnsfamiljen med den stora schäfern som bara drar och sliter i kopplet att lägga timmavis på koppelträning, spår och annat.

Man skulle kunna argumentera för att familjen valt fel ras och frågan är faktiskt om de har tid med hund alls? Egentligen borde nog hunden omplaceras, men det skulle nog inte alltid familjen vilja. Det finns heller inget som styr hur mycket tid du måste ha för att få köpa hund och inte heller vilken ras du får köpa. Det är ju den här verkligheten vi har att jobba med. Förutsatt att instruktörerna håller sig inom ramen för djurskyddslagen, så har de ju rätt att träna som de vill och så länge de har nöjda kunder så kommer de att fortsätta. Och nöjda kunder har de ju – det vet vi! Och enligt Jordbruksverket, så bryter inte Barbro Börjesson mot djurskyddslagen om hon kastar saker på hunden – läs gärna mitt inlägg ”Vad säger lagen om positiv bestraffning?”.

Är det dåligt med olika skolor?
Kanske är det bra att det finns olika skolor? Att det finns olika övertygelser tvingar oss hela tiden att bli bättre och tydligare i vårt resonemang. Det tvingar oss att fortsätta träna och visa vad man kan uppnå med våra fantastiska metoder! Vi tvingas bryta mark inom olika sporter – lydnaden och agilityn domineras idag av positiva tränare. Nu är det bruksgrenarna som håller på att invaderas och vi har börjat nosa på jaktträningen och vallningen. Jag tror att det här är oerhört viktigt och att det är uppvisat resultat som vi vinner allra mest på!

Om vi tittar på många andra saker i samhället, så finns det olika metoder och övertygelser gällande t ex bantning, medicin, terapi, barnuppfostran och olika sporter. LCHF, GI och ISO – det har varit intensiva debatter om vad som är farligt och inte farligt, vad som funkar och vad som inte funkar. Till syvende och sist är det ändå den enskilde individen som måste säga vad som funkade bäst för honom eller henne. En del är fullständigt övertygade att naturläkemedel är bättre än traditionella läkemedel, en del föredrar gestaltterapi framför KBT och en del tror på fri uppfostran och andra på en mer sträng och traditionell uppfostran. Alla dessa olikheter tycker vi är okej – så länge ingen bryter mot lagen. Vi behöver inte tycka att allt är etiskt riktigt, men vi accepterar i alla fall att de olika skolorna finns.

Varför inte acceptera de olika skolorna inom hundträning på samma vis? Tänk vad skönt att släppa pressen vi har satt på oss själva att bevisa att vi har rätt! Tänk att bara få fokusera på vad vi kan åstadkomma med våra egna och andras hundar istället? Vi kan argumentera för en bantningsmetod i det oändliga – men när vi visar att vi faktiskt tappat en massa kilo eller att de vi coachar tappat en massa kilo – då börjar folk bli intresserade.

En lite mer nyanserad bild…
Ja, det skulle dock vara trevligt att få en lite mer nyanserad bild av hundträning i TV än det vi har idag. Barbro Börjesson, Cesar Millan, Jeppe Stridh och Fredrik Steen är av samma typ – det vore riktigt trevligt att få se Natasja Ravenklint, Anders Hallgren eller någon från Hundens Hus lösa motsvarande problem som de föregående fått göra. Kanske skulle det i alla fall få gemene man att inse att det finns andra sätt att träna, som också funkar. Då kan hundägaren göra ett mer medvetet val.

Men det är såklart inte lika coolt att belöna, stötta och hjälpa hunden som det är att rycka i den så den svarar upp! Det får gärna bli ett bett och då ska det zoomas in på blodfläckarna! Vilka hjältar de är som vågar! Och vad starka de är som orkar hålla hundarna! Wow!

Hur coolt skulle det vara om Spindelmannen satte sig ner och började prata med boven? Om han erbjöd boven beteendeterapi för att förstå varför han beter sig som han gör? Nä, det är ju ingen underhållning – bara mesigt! Det är så TV resonerar – därför att det är det vi tittare kräver.

Vetenskap eller inte vetenskap
För oss som läst inlärningspsykologi och de olika forskningsresultaten inom djurträning, så är det mycket märkligt att man kan påstå att det INTE finns vetenskap bakom klickerträning och operant betingning. Eller att det inte skulle finnas forskning bakom påståendet att positiv förstärkningsträning är det mest effektva sättet att träna på. Men jag tror inte att människor som påstår att det inte finns vetenskap bakom har läst eller lyssnat på människor som Ken Ramirez, Ian Dunbar, Kathy Sdao, Adam Miklosi eller Bob Bailey. Många av kritikerna till de mjuka metoderna är inte vidare utbildade och av de som utbildat sig, så är de fullständigt indoktrinerade av SBK, SKK eller någon rasklubbs sätt att träna hund. Vad hände med att ha ett kritiskt förhålllningssätt till allt?

För övrigt tycker jag ofta att vi som tränar med mjuka och positiva metoder hela tiden måste förklara oss och försvara oss och de flesta av oss vet varför vi tränar som vi gör och varför vi inte tränar som vi gör. Om jag frågade t ex Barbro Börjesson eller Fredrik Steen om varför de tycker att det är fel med operant beingning eller med att försöka motbetinga för att sedan träna in ett alternativt beteende så undrar jag om de kan svara vettigt? Eller kommer det bara att ”Det är bara att dalta!, Hunden behöver regler och konsekvens!, Hunden är ingen bebis!” Bla, bla, bla….

Jag skulle dock respektera deras träningsmetoder på ett annat sätt om de kunde förklara tanken bakom – dvs varför arbetar de med positiv bestraffning och negativ förstärkning? Varför anser de att det är mer riktigt och hur ser de det ur ett etiskt perspektiv? Hur rättfärdigar Barbro att hon kastar något på hunden? Jag vill inte höra ”för att så får han inte göra” , ”för att visa vem som bestämmer” eller ”för att visa vem som är ledaren”!

Jag skulle istället vilja få en förklaring till varför de anser att vi måste vara ledare och visa vem som bestämmer? Varför anser de att Ken Ramirez, Kathy Sdao, Bob Bailey, Emma Parsons, Karen Pryor, Adam Miklosi, Freddy Worm Christiansen, Runar Naess, David Mech m fl har fel? Vad är det som de har missuppfattat så djupt? Förklara det hemskt gärna för mig – för om vi mjuka tränare kan förstå resonemanget, så kanske vi lättare kan mötas?

Nu skulle inte detta bli ett påhopp på Barbro Börjesson, Fredrik Steen eller någon annan.  Dessutom – oavsett om man vill tro på vetenskapen eller om man vill påstå att den inte finns där så tränar man ju som man vill och känner är rätt!  Och jag tror fortfarande att uppvisande av resultat ger mer gehör än teoretiskt kunnande – även om teorin många gånger är en förutsättning för att nå bra resultat.

Inse att det alltid kommer att finnas olika åsikter
Hur gärna man än vill, så kommer det alltid att finnas olika åsikter. Jag var efter debattprogremmet inne på Facebook och det var många som gick hårt åt framför allt Hans Rosenberg (presstalesman för SKK), men även Natasja Ravenklint fick mycket kritik. Det är kanske heller ingen slump att alla de som jag såg kritiserade Natasja Ravenklint är SBK:are och/eller jakthundstränare och de som kritiserade Hans Rosenberg till största delen är privata aktörer?

Någonstans måste vi nog bara inse att det finns olika åsikter inom området. Vi tränar hund på olika sätt och det kommer vi att fortsätta göra. Så länge djurskyddslagen tillåter stryphalsband, ryck, knip och skrämseltaktiker så kommer folk att använda sig av det därför att det fungerar och ofta upplever man att det går fort. Så om vi verkligen vill förändra något, så borde vi ge oss på djurskyddslagen! Det är genom den vi kan få genomslagskraft och få folk att träna mer etiskt riktigt.

Sunt förnuft och träning grundad på din egen etik
Med risk för att det blev ett spretigt inlägg denna gången, så vill jag ändå sammanfatta det med att säga att även om debatten i TV 4:as Kvällsöppet igår tydlien inte verkar ha lett dit jag ville, så ska Anders Hallgren och Natasja Ravenklint ha en stor eloge för att de vågar stå upp gentemot SKK och TV-profilen Fredrik Steen.

Till syvende och sist handlar det om dig och din hund. Låt det sunda förnuftet ramas in av din egen etik och moral. Du ska må bra och din hund ska må bra. Ni ska ha en fungerande relation. Bara se din hund i ögonen – vad ser du? Och kan du leva med det du ser utan minsta uns av dåligt samvete? Ja, då tror inte jag du behöver fundera så mycket!

Vill vi sedan påverka folk som tränar med traditionella bestraffningsmetoder, så tror jag den enda vägen är via djurskyddslagen. Så – är det någon som vill driva frågan? Jag gör det gärna – men vi behöver vara fler! Så om du verkligen är sugen på att ändra något – hör av dig! Jag tror vi är många som vill förändra situationen och jag tror att vi kan lyckas om vi verkligen vill!