Hope’s valpning

Sista veckan innan valpningen tog jag tempen på Hope tre gånger dagligen. På fredagen den 15/10 var jag och handlade det sista och visste att jag nu skulle klara mig i över en vecka utan att behöva lämna huset. På lördagen tog jag Lykka, Bliss och Fire på två rejäla promenader och i övrigt låg jag mest och kollade på ”The Hobbit – En oväntad resa”. Hope var avslappnad, var lite smått orolig och grävde runt lite i sängarna. Hennes temp pendlade mellan 36.7-37.3 C⁰. När jag gick och lade mig var jag säker på att det inte skulle bli nåt den natten.

Hope’s temperaturkurva sista veckan.

På morgonen låg temperaturen fortfarande på 36.7, så jag tänker att de inte skulle komma förrän på måndagen, d v s dygn 63. Vid middagstid kom så temperaturdippen och hon låg på 36.3. Hon började vara orolig och flåsade en del. Men hon var betydligt mer samlad än min Lykka var. Det är såklart väldigt individuellt och kan dessutom variera från dräktighet till dräktighet. Den följande natten sov jag och Hope själva inne i valpningsrummet och hon låg nära mig i sängen. Men hon var lugn och jag sov hela natten.

På morgonen var Hope fortsatt förhållandevis lugn och hon ville äta. Så hon fick en mindre mängd mat och runt 9-tiden satte vi oss i valplådan tillsammans. Hope låg och vilade och efter en kort stund såg jag hur hon började få lätta värkar.

I väntan på första valpen.

Det tog inte särskilt lång tid innan första fosterblåsan blev synlig. Jag hann uppfatta att den första valpen kom med bakbenen först och hann bli lite orolig. Valpar som föds baklänges innebär ofta lite mer problem, speciellt om det är förstfödda valpen. En valp som kommer ut korrekt baklänges kommer ut med bakbenen först och sedan låren, midjan och därefter resten. Ändan är bredare än nosen så denna position är inte lika pilformad som en valp som föds med huvudet först. Dessutom kan revbenen ta emot lite när de ska pressas igenom bäckenöppningen. Är det tikens förstfödda valp är hon heller inte redan vidgad så det blir tuffare att klämma ut den första och det gick tack och lov bra. Hope gnällde till precis när den valpen kom ut, men tog sig sen an att fixa med den omedelbart – som om hon aldrig gjort något annat. Första valpen föddes 11:52.

Första hanen ute.

 Den andra valpen kom också den med bakbenen först, men nu gick det lättare. Tredje kom med huvudet först och den fjärde med. Den fjärde hanen andades inte när han kom ut, men var lätt att få igång och bara ett par sekunder efter att han kommit ut så pep han och var pigg som de andra. Nu hade fyra hanar tittat ut och även den femte som kom visade sig vara en hane. Ganska snabbt efter kom första tiken och sen blev det en längre paus. Jag bjöd Hope på äggula och druvsocker och hon fick en slurk vatten. Hon pysslade om sina sex små valpar.

Femtio minuter efter första tiken kom tik nummer två och kort därefter hane nummer sex. Sen dröjde det innan sista tiken kom. Hon andades inte heller när hon kom ut och det var lite tuffare att få igång henne, men jag lyckades. Tack och lov har jag läst så mycket och lärt mig så mycket, av framför allt amerikanska uppfödare, att jag visste vad jag behövde göra. Paniken i bröstet och tårarna som var på väg att börja spruta lyckades jag kontrollera och mycket målmedvetet och snabbt fick jag gjort det jag måste och lyckan när den lilla tjejen satte igång och började pipa och äta visste inga gränser. Jag var så glad för det lilla livets, och för Hope’s, skull. Den sista tiken är nu lika stor och pigg som de andra och växer precis lika bra.

Efter valpningen var jag lite osäker på hon var klar. Hope hade sammandragningar och krystvärkar en stund efteråt, men senare på kvällen så lade det sig och jag kunde andas ut och konstatera att vi fått nio små underverk. Sex gossar och tre töser. Lyckan var total och jag var så stolt över lilla Hope.

Valparna vägde mellan 386 och 497 gram vid födseln och alla valparna föddes inom loppet av 3 timmar. Jag tycker Hope gjorde ett fantastiskt jobb och jag är glad för hennes skull att det ändå gick fort. Ibland kan ju valpningar dra ut på tiden.

Jag filmade inte mycket (jag var lite upptagen 😉 ), men några små korta klipp blev det och här kan du se dem i ett sammansatt kort litet klipp:

Nu är vi inne på dygn 5 och allt går bra. Hope mår bra och alla 9 valparna mår prima, ökar i vikt och verkar nöjda och tillfreds med tillvaron. Hope har börjat komma ut ur valprummet små, små korta stunder och då vill hon gärna leka med sina favoritsaker eller spana efter rådjur på ängen. Hennes temperatur är tillbaka på den normala, hennes mage är bra och hon känns glad och lugn.

Nu väntar en väldigt rolig och intensiv tid och jag ser så mycket fram emot den!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.