Vad hände?

Den senaste tiden har jag reflekterat rätt mycket över mig själv, mina hundar och min hundträning. När 2019 började hade jag som mål och förhoppning att jag skulle ta tag i mitt tävlande igen. Visst blev det några få stackars starter i Startklass och så ett anlagsprov i Viltspår. Men mer har det inte blivit. Jag är besviken på mig själv när jag tittar på målen jag satte upp för 2019 för var och en av min hundar. Samtidigt har jag funderat väldigt mycket över orsaken till att det inte blivit av. För jag VILL ju träna och tävla mina hundar.

En av orsakerna är givetvis min rädsla för att misslyckas i tävlingssammanhang. Samtidigt är jag ingen blyg människa och jag är väldigt driven och brukar verkligen ta tag i saker som är viktiga för mig. Så hade jag bara bestämt mig, så hade jag med all säkerhet börjat jobba med mina tävlingsnerver.

Visst fick jag valp i somras, men det hade ju inte hindrat tävling i våras och inte heller från sensommaren och framåt. Hope kom ju trots allt inte förrän den 8/7.

Så vad är då grejen?

Jag tror att förutom de två rätt lama försöken till ursäkter här ovan, så är det två andra saker som jag måste ta tag i och håller på med till viss del redan.

Den första är helt enkelt att jag fastnat i min träning. Träningen är inte målinriktad, utan mest på känn. ”Det hade varit kul att träna på” duger inte om man vill tävla. Då är det målinriktad träning med fokus på att få allt att fungera tävlingsmässigt som gäller. Så planerad, fokuserad och målinriktad träning ska bli mitt mantra framöver.

Den andra delen i det här beror nog på att jag helt ärligt tappat bort mig själv i min träning. Jag har svävat lite och inte hittat hur jag vill vara och hur jag vill träna mina hundar riktigt. Men det senaste året har jag haft förmånen att inspireras och lära av Eva Thorén Söderström och Nina Steinbach. I Eva har jag hittat en enorm förebild på många plan (inte bara i hundträning) och jag hoppas få fortsätta lära mig av henne i många år framöver. Nina är enorm inspirationskälla och det är tack var henne som jag landat i att jag verkligen vill försöka hitta tillbaka till tävlandet igen. Jag är så innerligt tacksam att de här två människorna kommit in i mitt liv!

Jag tänker mig det här som en nystart för mig och mina hundar. För den ena delen är att hitta bra sätt att träna alla mina 4 aktiva hundar på (Athena räknas som pensionär med sina 13,5 år) – på ett planerat, målinriktat och fokuserat sätt. Och den andra delen är att jobba med mig själv.

Och jag måste ju börja någonstans och någon gång.

IF NOT NOW, WHEN?

4 thoughts on “Vad hände?

Susann
5 oktober, 2019 at 16:54

Vi hamnar där alla ngn gång, du gör ju rätt med att söka inspiration från andra. Det är så vi kommer vidare. Tänk på att du själv är en stor inspirationskälla för många.
Du har inspirerat mig med mycket…. tex apportering och linjetag (tror jag det heter 😆)

Svara
Flickerin' Flames
7 oktober, 2019 at 15:33

Åh, tack så hemskt mycket Susann! Dina ord betyder mycket, sak du veta!

Svara
Eva Th-S
17 oktober, 2019 at 08:23

Jag är så glad för att vi möttes. Du ger mig hopp om att mycket i jaktträningsvärlden kommer att fortsätta förändras till förmån för välbefinnande hos våra fyrbenta vänner. Du har känslan och rätta viljan och massor av kunskap. Det är precis vad som behövs och absolut inga aversiver.

Svara
Flickerin' Flames
17 oktober, 2019 at 09:02

Tack Eva 🤗! Och du ska bara veta hur glad jag är över att jag inte gav upp letandet efter en bra jaktinstruktör och att jag körde upp till dig förra året. Det har förstärkt min övertygelse och gör mig än mer säker på vem jag vill vara i förhållande till mina hundar. Du har gett mig inspiration, mycket ny kunskap och stärkt min övertygelse!

Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *