Thorndike och konnektionismen

Vem var Edward L Thorndike och varför skriver jag om honom på den här bloggen som trots allt handlar om hundar och hundträning?

Jo, för att hans teori, konnektionismen, var bl a grunden till Skinners teori om operant betingning. Skinner har ju, som ni säkert vet, haft en oerhörd påverkan på vårt sätt att träna djur över lag och vi brukar alltid hänvisa till honom när vi talar om operant inlärning. Men han var inte först ut med det -för före honom fanns Thorndike (och Pavlov och Watson när det gäller andra delar av inlärningspsykologin, men dem skriver jag om en annan gång). Som ni ju numera vet, så är jag ju vetgirig och att bara höra hans namn och att han grundat effektlagen räcker inte för mig. Så såklart började jag gräva lite i vem Thorndike var och vad hans teori egentligen innehåller.

Edward Thorndike (1874-1949) var alltså en amerikansk psykolog, professor i psykologi och han arbetade på Harvarduniversitetet. I de texter jag hittar om honom beskrivs han  som pionjär inom pedagogik och psykologi och det vi idag kallar operant betingning. Thorndike tillämpade på flera olika sätt darwinistisk teori i sin pedagogik och psykologi.  Enligt Darwin’s teori om det naturliga utvalet, så experimenterar naturen med alla möjliga förändringar i celler, organ och beteenden. Det sker många försök (trials) och många misstag (errors) i detta slumpvisa, blinda experimenterande. Den här principen använde sig Thorndike av, när han förklarade djurs och människors inlärning.

Liksom andra forskare gjorde också Thorndike en del experiment. Han hade dock vare sig hundar eller råttor. Istället använde han sig av katter. Han hade sina katter i burar och utanför dessa låg det mat. I varje bur fanns det en ring med ett snöre som var kopplat till dörröppningen. Om katterna råkade (trial) sätta tassen i ringen, så öppnades grinden och de kunde komma åt maten. Thorndike observerade att med tiden satte katterna allt oftare och mer direkt tassen i rätt område och öppnade grinden. De hade genom ”trial and errror” lärt sig att dra i snöret för att komma ut och maten hade varit den förstärkande stimulus.

Thorndike kallade förvärvet av nya reaktionsmönster instrumentell inlärning (idag kallat operant inlärning) och formulerade följande lagar för att maximera den:

1.  Law of Effect (sv. effektlagen)

Detta är den mest kända av Thorndike’s lagar. Effektlagen säger att:

a)  nya reaktionsmönster etableras och förstärks om de har gynnsamma konsekvenser. Med andra ord – beteenden som lönar sig kommer att upprepas.
b) Reaktionsmönster försvagas om de har ogynnsamma konsekvenser. Dvs beteenden som inte lönar sig kommer att försvagas och så småningom släckas ut.

 I Thorndike’s experiment med katterna såg han att katterna lärde sig att det lönade sig att sätta tassen i ringen och dra i snöret – något de upprepade allt oftare. Samma sak ser vi hela tiden i vår hundträning. Vi vet t ex att om det lönar sig för hunden att gå fint vid sidan, så kommer den också att fortsätta göra det. 

 2.    Law of Readiness ()

Jag hittar inget bra svenskt begrepp för detta, så därför får ni nöja er med det engelska. Men denna lag säger att man bara lär sig när man är fysiskt och mentalt redo för det. Thorndike’s katter hade t ex inte lärt sig öppna burdörren om de inte varit hungriga eller om de fått mat inne i buren under tiden.

Denna lag bör vi använda oss av i träningen med våra hundar. De behöver vara avrastade, lite hungriga och inte ha för mycket störningar omkring sig. Om de precis fått mat och man inte riktigt hunnit rasta av dem, så är de helt enkelt inte mottagliga för att lära sig något.

 3.    Law of Exercise (sv. frekvenslagen)

Frekvenslagen säger att ”förknippningar mellan nervcentra i hjärnan förstärks genom upprepning av konnektionerna mellan sinnesintryck och handlingar”. Dvs vi lär oss genom att upprepa övningarna och ju mer vi övar desto bättre kommer vi att kunna det. Frekvenslagen säger också att när vi slutar öva så kommer konnektionerna att försvagas – dvs när vi slutar öva, så blir vi också allt sämre på det.  Thorndike uttryckte det som en vidareutveckling på de två teserna i effektlagen:

a) Stimulus-respons kopplingar som upprepas förstärks
b) Stimulus-respons kopplingar som inte används försvagas 

 Att vi måste öva, belöna och se till att hundarna är förberedda för ett träningspass har alltså vetenskaplig grund och är inte något vi bara ”har på känn”. Det finns ytterligare forskning kring detta. Som sagt fortsatte ju Skinner att forska kring instrumentell inlärning och tog det hela till en annan nivå och döpte om det. Men jag tycker att faktiskt att Thorndike förtjänar att lyftas fram och det skadar inte att visa att det faktiskt finns forskning bakom det vi idag tycker är ”sunt förnuft”.

Jag är en människa som tror på vetenskapen – jag tror på Darwin och jag litar på läkare, kemister och andra kunniga människor. Jag tror på det som vetenskapligt bevisats och därmed tror jag också på de resultat som Thorndike, Pavlov, Skinner och andra forskare inom inlärningspsykologi och pedagogik kan presentera. Därför utgår jag också ifrån deras resultat i min träning. Självklart med min egen etik och moral som ramverk!

Så, sammanfattningsvis säger Thorndike till oss: Träna när din hund faktiskt är mottaglig för det! Din hund kommer att göra det du övar på och det som åtföljs av en positiv konsekvens.  För konsekvenser driver beteenden!

Eller som Kathy Sdao uttryckte det:

 Consequences drive behaviour. You don’t have to believe it – it’s still true! You don’t have to believe in gravity either – it’s still there! There is still people who don’t believe the world is round, you know.

Jag tycker det säger allt!

Referenser:
http://www.indiana.edu
http://www.psykologiguiden.se
http://www.britannica.com/
http://www.simplypsychology.org
http://www.instructionaldesign.org

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *