Aim for-gänget blir idag 14 dagar gamla. Det är faktiskt inte klokt vad fort tiden går. Det känns som om det var igår som jag låg i soffan och kollade på Femhäraslaget och väntade ihop med Hope. Men två veckor har gått och mycket har hänt.
Alla valpar är registrerade i SKK och har ett hem att flytta till vid 8 veckors ålder och jag är så nöjd med hemmen. Alla ska ägna sig åt jakt eller jaktträning och jaktprov i någon form. Erfarenhetsmässigt är nivån varierande och det uppskattar jag – det ger dynamik i diskussioner och i gemenskapen. Magkänslan är bra och jag tycker det ska bli så kul och ser fram emot att få följa varje valp och deras nya ägare i deras gemensamma liv och träning.
Valparna mår annars bara bra. De växer enormt mycket och alla har på de här två veckorna dubblat sin vikt och alla är runt eller strax under 1 kilo tunga nu. I mitten på vecka två började jag se att de försökte sig upp på sina små ben och nu när vi är i slutet på veckan, så går de ganska bra på sina små ben – även om det är vingligt och de trillar omkull titt som tätt. Men övning ger färdighet.
Det är en förhållandevis tyst och nöjd kull och det tar jag som ett tecken på att Hope har tillräckligt med mjölk så de är mätta, att temperaturen är lagom och att de mår bra i övrigt. I lördags klippte jag alla klor på dem för första gången, då de nu hade växt så pass att det behövdes för att inte riva Hope när de äter. Idag avmaskas de första gången.
De började öppna sina ögon runt dygn 12 och nu, på dygn 14, har alla öppnat åtminstone lite på sina ögon. Som det är just nu så ser de inte direkt, inte mer än att de kan urskilja ljus och mörker. Men inom några få veckor så ser de som de ska.
Jag tycker också att jag börjar märka avsiktligt ljudande och visst kroppsspråk. Det händer att jag ser dem vifta på svansen ocgh de använder gärna munnen för att smaka på varandra, på mig och på fällar och filtar. Så nu kommer det hända mycket inom kort tid.Kommande vecka kommer jag börja introducera nya saker, ljud och dofter i valplådan. Allt med avsikt att maximera deras nyfikenhet och trygghet som vuxna individer, men givetvis med deras individuella behov för ögonen. Jag lämnar inga saker inne hos valparna utan att jag är där inne. För mig är det A och O att socialisera i lagom takt och ta varje individs reaktioner och behov i beaktning. Jag lägger till exempel aldrig in mer 2 saker varje dag och låter samma saker återkomma vid senare tillfälle under veckan.Ni kommer att kunna se en del av det jag gör på sociala medier och sedan sammanfattat i tredje veckans film. Men nu är det dags att fixa käk till oss vuxna två- och fyrbenta i huset.N
Nedan hittar ni film och bilder som i tidigare inlägg.
