Jag själv är mycket noggrann med att om jag ska genomföra en parning så ska det finnas en strategi, en tanke bakom den. Förhoppningsvis passar parningen också in i en långsiktig avelsstrategi. Jag är helt ny inom hundaveln och har precis fått min första kull. Dock har jag mycket hundkunskap i bagaget i egenskap av aktiv instruktör och hundpsykolog och jag har också levt med hund sedan 1991, med undantag för ett par år. Jag vet ganska väl vad jag vill ha i en hund från min uppfödning. Jag är också väldigt säker på att mina tankar kommer utvecklas och förändras i takt med att jag får mer erfarenhet, men jag är alltså inte helt grön och avlar inte på ”måfå”.
Jag letade i över ett år efter lämplig hanhund. Jag letade inte bara i Sverige och Norden, utan även i Europa och USA. Under tiden jag letade så studerade jag stamtavlor och läste på om rasen och då särskilt rashistorian. Jag fick lite inblick i olika linjer och såg vilka hundar som använts flitigt i aveln. Jag har mycket kvar att lära och tycker det är otroligt intressant. Jag är dessutom med i en internationell grupp Golden-uppfödare som arbetar för avel som ska säkra rasens framtid. Gruppen ämnar lära sig, sprida kunskap och hjälpa oss att använda moderna vetenskapliga principer för husdjursgenetik i våra avelsprogram med målet att förbättra kvaliteten och hälsan hos renrasiga Golden Retrievers.
Jag försöker läsa så mycket jag kan, lyssna på många olika uppfödare, genetiker och etologer och själv studera linjer och stamtavlor för att lära mig mer och för att jag själv vill vara med att bevara och utveckla rasen på ett bra sätt. Observera att jag skriver ”bra sätt” istället för ”rätt sätt”. För vad som ”rätt” är väldigt subjektivt då en del avlar på en annan typ av golden än jag – och man kan inte bara säga att det är ”fel sätt”. Bra och sund avel – liksom dålig och osund avel – kan bedrivas på såväl showlinjer, dual purpose och jaktlinjer. Jag har stor respekt för alla som bedriver bra och sund avel – oavsett avelsmål och avelsstrategi.
Hälsa
För att få fram friska och sunda hundar krävs inte bara noggrant urval av tik och hane, utan även att vi som uppfödare tänker på att hantera den övergripande genetiska hälsan för hela rasen. Som uppfödare ska man hela tiden utvärdera den genetiska statusen i rasen och i sina egna hundar, utarbeta avelsprogram för att hantera problem och utveckla en långsiktig avelsstrategi som siktar mot att förbättra och skydda den genetiska hälsan hos rasen i framtiden.
Hundar jag avlar på är alla friröntgade och har inga ärftliga ögonsjukdomar. Ibland tror jag dock för den genetiska variationens skull att man kan vara tvungen att använda sig av en hund som är anlagsbärare på någon from av PRA. Det är dock något jag kommer att undvika in i det längsta och hoppas slippa helt. Sen ska man komma ihåg att det finns säkert betydligt fler sjukdomar och defekter som ligger latent i våra hundar och som plötsligt kan dyka upp och där är ingen förskonad – vare sig uppfödare eller ras. Men alla seriösa uppfödare arbetar för att få fram så friska och sunda hundar som möjligt.
SKK har sedan ett par år tillbaka infört skattning av avelsvärden (så kallat avelsindex) för HD och ED och givetvis siktar jag på att nå så högt avelsindex som möjligt. Exakt vad avelsindex är får bli ett annat inlägg – då det kan skrivas mycket om just det. För er som vet vad detta innebär, så har min första tik har själv avelsindex på HD 116, ED 109 och hanen jag använt har avelsindex HD 111.
Utöver det som går att mäta, så vill jag att hundarna ska vara generellt friska och leva länge. De ska ha ett sunt och bra rörelsemönster och mycket fysisk ork. Jag vill också att båda hundarna ska ha naturlig könsdrift.
Mentalitet
När jag varit i ute och rest Europa och träffat hundar i olika sammanhang har jag själv noterat att hos just ”jaktgolden” finns en tendens till mycket rädslor. Jag har träffat veterinärer och hundtränare från olika länder och även de menar på att det är vanligt med rädsla hos jaktgoldens. Så sent som alldeles nyligen, när jag gjorde ultraljudet på Lykka, så träffade jag en holländsk veterinär som förvånades över hur lugn, trygg och snäll Lykka är.
Som uppfödare tror jag det är särskilt viktigt att man försöker se på sin hund i sitt ”råa” format. För vi kan ju träna hundarna till mycket och vi tränar ju bort sådant som vi inte vill ha och förstärker egenskaper vi vill ha. Givetvis är det mycket annat som påverkar beteendet än själva genetiken – såsom kvaliteten och kvantiteten socialisering, social träning och miljöträning. Men jag tror det är lätt att förblindas av den vältränade hunden istället för att tänka tillbaka på vad man egentligen har lärt hunden och hur mycket man arbetat med olika delar.
Jag vill att mina hundar ska vara stabila, trygga och positiva till att hänga med på det jag tar mig för samtidigt som jag vill att de ska ha ”mycket motor”, fart och energi samtidigt som de ska ha en bra av- och påknapp och vara ”belastningsbara”. Tyvärr är detta begrepp som alla slänger sig med och det låter ju bra. Men vad innbär det och menar alla dessa uppfödare samma sak? Nej, det gör de inte – det vet jag att de inte gör. Så många uppfödare har jag pratat med att jag hör att de faktiskt menar olika saker. Därför är det väl på sin plats att jag skriver vad jag själv menar med dessa begrepp som ett separat inlägg snart ;).
Jag kommer genomföra BPH på alla mina hundar och kommer försöka förmå alla mina valpköpare att göra detsamma. Utan statistik är det svårt att utvärdera och utarbeta bra avelsprogram och göra anpassningar.
Arbetsegenskaper
Arbetsegenskaperna hos mina hundar är givetvis något jag värdesätter högt. När man började avla fram Golden retrievern var det för ett särskilt syfte och man fokuserade på egenskaper som gjorde den till en bra apporterande fågelhund. Jag är helt övertygad om att det är dessa arbetsegenskaper som skapat Golden retrieverns idealiska struktur och temperament.
Jag tittar på saker som t ex förmågan att slappna av och vara passiv, vilthanteringen, greppet om apporten, hur sökarbetet utförs, samarbetsviljan, farten, intensiteten och fokuseringsförmågan samt hur gärna hunden arbetar i vatten. Alla de här delarna måste samverka på ett bra sätt för att få fram en god apportör. Så det viktiga är egenskaperna – inte meriterna. Egenskaper ärvs – det gör inte meriter. Sen är det så att meriter är ett sätt att bevisa att hunden har de önskvärda egenskaperna – men det är alltså inte så att en hund utan meriter, men med goda arbetsegenskaper, inte kan tillföra något värdefullt för rasen som helhet. Jag har sett många otroligt imponerande hundar på praktisk jakt – hundar som inte startats och heller aldrig kommer att startas på jaktprov och därmed aldrg kommer att få några meriter. De hundarna har ändå mycket värdefullt att bidra med rent genetiskt.
Utseende
För mig – i mitt eget avelsarbete – är utseendet sekundärt. Det är inte oviktigt, men det kommer i andra hand – efter hälsa, mentalitet och arbetsegenskaper. M a o så tittar jag på hundens utseende först när jag konstaterat att det är en frisk och mentalt bra hund som uppvisat goda retrieveregenskaper. Höga poäng i utställningsringen är inte det jag prioriterar. Därmed är det inte sagt att jag inte respekterar de som gör det – vi har bara olika avelsmål. Och det känns viktigt för mig att poängtera – då jag redan innan jag ens parat Lykka tagit del av gliringar åt båda hållen. Jag har alltså inte personligen drabbats, men sett, läst och hört diverse olika saker. Och som jag tidigare skrev; vi kan ha olika avelsmål och strategier och så länge aveln är sund, så ser jag ingen anledning till att lägga mig i vad andra gör.
Däremot så ser jag en direkt koppling mellan utseende och funktion – hunden får inte vara för grov och tung om de ska orka med sökarbetet på ett bra sätt. Den ska vara välvinklad för att undvika felbelastning och därmed skador. Så även om utseendet är sekundärt, så är det inte helt oviktigt.
Inte enkelt
Jag har fått full förståelse för att vara uppfödare inte är en enkel uppgift – det är svårt och kräver oerhört engagemang och att man vågar och kan vara klarsynt. Man måste vara ärlig mot sig själv och kunna se både det bra och det som är mindre bra i sina egna hundar. Ingen hund är perfekt och det krävs av en bra uppfödare att man kan inse det och jag ska verkligen göra mitt bästa även i det här avseendet. En god början är just MH/BPH och att gå på FB-R eller jaktprov – då får man sin hund objektivt beskriven utifrån ett standardprotokoll. Sedan säger det inte hela sanningen – men det är som sagt en bra start.
Nu ser jag med spänning fram emot att få följa min allra första kull och så börjar jag så smått fundera och planera för nästa.