Tänk att det lilla ordet ”nej” är grundorsak till så många konflikter hundar och deras ägare emellan. Hundägaren står där och skriker och hunden fattar ingenting. Hundägaren, som tar för givet att hunden vet vad nej är, tror att hunden struntar i kommandot och blir förbannad. I hundens ögon verkar det som om husse/matte är labil och inte går att lita på – denne blir ju bara arg och skriker utan förvarning.

Efter att ha läst två artiklar och en intervju om just ordet ”nej”, skrivna av Yrsa Franzén-Generup (Hundsport, nr 1-2 2011) och Lena Gunnarsson (Canis, nr 3 2011) så bestämde jag mig för att skriva om min egen syn på det.

– ”Nej! Fy på dig!”
– ”Nej, sa jag! Hör du dåligt?”
– ”NEJ!!!”

Hur ofta hör man inte dessa uttryck från frustrerade hundägare? Det brukar sluta med att hundägaren blir arg och frustrerad och kanske handgripligen tar tag i hunden. Hundägaren upplever att hunden struntar i dem eller är uppstudsig. Det är såklart den enkla förklaringen – för det friskriver hundägaren ansvaret för att hunden inte lyssnar. Men jag tycker vi ska börja fråga oss själva: Vet min hund vad ”nej” betyder? Vet vi själva vad vi menar när vi säger det?

Vad betyder nej?
Vad betyder ”nej” för dig? När jag ställer den från på en kurs blir det genast lite förvirrat. Vad menar jag? Det är väl självklart? Trots att många tycker det är så självklart tycker gruppen att det är svårt att förklara vad man menar.  Det allra vanligaste svaret jag får är att det betyder att hunden ”ska sluta med det den gör”. Det låter ju logiskt i våra öron.

Men tänk dig in i följande situation:

Din hund ligger ner i gräset och nosar i backen. Samtidigt är den mycket väl medveten om hunden som passerar den ca 20 meter därifrån och har därmed blicken fokuserad på denna. Du säger i denna situation ”nej”.

Vad betyder då ”nej” i den här situationen? Att hunden inte ska bry sig om den andra hunden? Att den inte får nosa i backen? Att den inte får ligga på det stället eller kanske att du inte vill att den ska ligga alls? Vad ska den sluta med? Det som är logiskt för oss, behöver med andra ord inte alls vara logiskt för hunden. Vi bör alltså bestämma oss för vad vi vill att ordet ska betyda för hunden.

De olika författarna har olika förslag på vad ett nej skulle kunna betyda. Lena Gunnarsson (Canis, 2011) föreslår att det kan betyda att hunden ska vara blickstilla, sitta ner eller att vi t o m kan ha det som inkallning. I min vardag skulle detta inte vara så passande. Möjligen skulle det fungera att nej betydde ”var blickstilla” eller ”sitt”. Dock tycker jag inte att det är särskilt praktiskt, för jag använder ”nej” om min hund tittar på en annan hund för att få henne att förstå att vi inte ska hälsa på den hunden. Lite osmidigt hade det varit om hon då ska stanna hela tiden under promenaden. Men visst, det skulle kunna fungera.

Ha det som inkallning? Låter farligt i mina öron, då vi ofta i paniksituationer står där och skriker det som kommer spontant och då kommer det oftast ett ”nej” (eller ett ”stanna”). Tänk om hunden sprungit över en trafikerad väg – vill vi då att hunden kommer tillbaka samma väg? Dessutom blir det inte särskilt verkningsfullt om vi vill använda ”nej” i situationer när hunden redan är hos oss.

Yrsa Franzén-Generup (Hundsport, 2011) nämner inte innebörden av ordet i sin artikel. Däremot i Åsa Nilsonnes ”samtal” med Memea Mohlin (Hundsport, 2011) framkommer det att Memea har samma uppfattning som jag när det gäller ordets innebörd. Hon säger bl a:

”Låt ordet ”nej” få betydelsen hejda dig och titta på mig, så kan jag visa vad du ska göra”

För mig är detta det absolut mest praktiska att ha! Om jag säger nej, så tittar min hund på mig och därefter kan jag bestämma om jag vill att hunden ska sitta, ligga, komma till mig eller om jag vill ge tillåtelse till att göra det den helst vill. Gör ”nej” till ett kontaktord!

En liten varning vill jag passa på att lägga in här. Använd inte hundens namn med hårdare tonfall som ett alternativ till ”nej”! Det låter så tråkigt och det kan inte vara särskilt roligt för hunden heller. Ofta, ofta hör jag folk som blir irriterade på sina hundar upprepa hundens namn både en, två och tre gånger och det låter bara mer och mer irriterat och surt. Lär då hellre in ordet ”nej” på ett trevligt sätt. Hundens namn ska vara förknippat med kontakt och glädje!

Inlärning
Memea Mohlin och Yrsa Franzén-Generup (Hundsport, 2011) är ganska överens om hur man lär in ordet. Deras beskrivning stämmer väl överens med hur jag själv tränar. Börja med att lägga en godisbit på marken och säg ”nej”. Om hunden är på väg att ta godisen tar du bara upp den och lägger ner den igen när du känner att det är lämpligt. Upprepa ett par gånger. Till slut kommer hunden att titta på dig och då berömmer du hunden ordentligt och låter hunden ta godiset. Upprepa detta några dagar i rad, tills hunden tittar på dig vid första försöket.

Lena Gunnarsson (Canis, 2011) jobbar på samma sätt, fast med klicker. Hon menar att vi lägger godiset på marken och så fort hunden gör en liten rörelse ifrån godiset, så klickar vi och ger godiset från vår hand. På så vis skiftar fokus från godiset på marken, till godiset vi har hos oss istället.

Skillnaden mellan Memea Mohlin,  Yrsa Franzén-Generup (Hundsport, 2011) och Lena Gunnarsson (Canis, 2011) är att Yrsa och Lena inte lägger fokus på ögonkontakten från början. Yrsa menar att det kommer långt in i träningen och att man snarare bara ska uppmuntra om hunden skulle råka ta kontakt i samband med ditt ”nej”. Memea vill att hunden ska ta ögonkontakt från allra första början – vilket jag också rekommenderar. Varför det? Jo, för att det är ganska svårt att generalisera ordet till allt som vi vill ”neja” om det inte betyder att hunden ska göra något. ”Låt bli” är ett abstrakt begrepp som jag tror hunden har svårt att förstå. Jag tycker det är mycket enklare om ”nej” alltid betyder samma sak – dvs ”se på mig”.

Detta leder oss sökt in på nästa del i inlärningen – nämligen generaliseringen.

Generalisera
Nu när hunden vet att godis på marken och ett ”nej” betyder ”se på mig” är det dags att överföra kunskapen till andra situationer. Börja med att lägga en leksak istället och se om hunden snabbt fattar vad du vill. Annars jobbar du på samma sätt – dvs ta bort leksaken om hunden försöker ta den. Gå sedan vidare till att kasta leksaken eller godisbiten och säg ”nej” när hunden tittar på den. Så fort hunden tittar på dig så får hunden lov att gå fram. När detta fungerar, så kan du börja med att göra samma sak när ni ska hälsa på folk eller andra hundar. Säg nej när hunden ser på den ni möter och när hunden ser på dig, så ger du en godis och låter eventuellt hunden hälsa på den mötande personen/hunden.

Nu har du kommit så långt att hunden faktiskt inte behöver belönas med att få tillåtelse att äta eller ta det du ”nejat”. Belöna att den tar kontakt med dig och gå vidare. Nu kan du dessutom fortsätta generalisera ordet till vilka situationer du vill!

Lena Gunnarsson (Canis, 2011) har flera avsnitt i sin artikel om hur man kan klicka för t ex en hög med hästskit för hundar som äter sådant, jobba med ”omvänt lockande” för mattjuven och klicka för varje mötande hund för en hund som skäller på andra hundar. Alla dessa sätt är fantastiska för att ändra motivationen hos hunden i de olika situationerna. Jag håller med henne till fullo att man ska jobba på det här viset i första hand. Dock kommer man aldrig ifrån att vi kommer att stöta på situationer som vi inte tränat på och där vi kommer vi också att behöva använda ordet ”nej” eller liknande.

Viktigt att komma ihåg!
En sak som Lena Gunnarsson (Canis, 2011) tar upp, som jag tycker är A och O när man pratar om inlärning av ordet ”nej” är att vi inte får glömma att fortsätta fokusera på det hunden gör rätt! Vi tenderar att använda ”nej” hela tiden och till slut blir vi själva irriterade och sura. Det finns faktiskt människor som säger ”nej” mer än någonting annat till sina hundar! Lena Gunnarsson (Canis, 2011) argumenterar faktiskt t o m för att man kanske inte ska lära in det alls. Hon menar att många människor vi har runt omkring oss, familj, vänner och bekanta, kommer att använda ordet och många av dem kan ingenting eller väldigt lite om hundar. Risken är stor att vi släcker ut beteendet om hunden inte belönas frekvent. Hundar gör ju – som vi redan vet – bara sådant de själva tjänar på.  

Här håller jag med Lena Gunnarsson till viss del. Självklart ska vi fokusera på det hunden gör rätt! Vi ska använda ”nej” så lite som möjligt, men det innebär inte att vi inte behöver ha ett kommando som bryter hunden när vi behöver göra det! Däremot kan jag tänka mig att man skulle kunna lära in ett alternativt ord som t ex ”se hit”, eller ”här”. Det viktiga är att ordet betyder ”se på mig”, så att föraren sedan lätt kan ge vidare instruktioner till hunden. Jag har dock svårt att föreställa mig att jag själv, när min hund får syn på en hare och är på väg att sätta igång en jakt, kommer ihåg att säga ”se på mig”. För mig kommer i en sådan situation ”nej” helt spontant och naturligt. Därför vill jag också lära in det ordentligt. Givetvis i samma positiva anda som allt annat lärs in!

Ha en fortsatt skön sommar!
/Ulrika Bevreus

Referenser:
Franzén-Generup, Y. (2011). Säg nej med finess. Hundsport, nr 1-2, s 72-73.
Kommandot ”nej”: onödigt, skadligt eller bra att ha? (2011) Hundsport, nr 1-2, s 74.
Gunnarsson, L. (2011). Om det lilla livsviktiga ordet nej. Canis, nr 3, s 5-13.