Blog

Om mindre en vecka åker jag och Ulrika till Tyskland för att hämta hem en liten tik som vi har längtat efter länge. Hon är inte här än, men ändå känns det som att resan redan har börjat. De första planerna är gjorda, förväntningarna finns där och drömmarna har sakta börjat ta form. Det är något speciellt med att vänta på en ny hund.

Man funderar, planerar och drömmer. Tittar på filmerna man fått skickade, trots att man redan sett dem flera gånger. Försöker föreställa sig hur hon kommer att vara när hon springer över gräsmattan för första gången, hur hon kommer att möta de andra hundar och hur det kommer att kännas när hon somnar för första gången hemma hos mig och de andra djuren.

Malva är efterlängtad – inte bara för att hon representerar nya linjer och nya möjligheter för Flickerin’ Flames, utan för att hon är en liten individ som redan har lyckats ta en stor plats i våra hjärtan. Vi har sett många filmer från hennes uppfödare, som varit fantastisk på att dela med sig av hennes vardag. I filmerna syns en glad, nyfiken och framåt liten tik som verkar ta livet med en härlig självklarhet. Hon beskrivs som väldigt social, trygg och spontan i sin apportering – egenskaper som gör oss både glada och förväntansfulla. Samtidigt vet vi att filmer och beskrivningar bara berättar en del av historien, den riktiga berättelsen börjar först när hon kommer hem.

Resan till Tyskland blir lång. Många timmar i bilen väntar innan vi får vända hemåt med min lilla Malva. Det finns stora förhoppningar på henne. Inte för att jag förväntar mig att allt ska bli enkelt eller att hon ska vara “färdig” från början, utan för att hon känns som början på något nytt. Hon kommer med linjer vi länge varit intresserade av och med egenskaper som vi hoppas ska komplettera det vi redan har i kenneln.

Men oavsett vilka mål jag har längre fram finns det en sak som är viktigare än allt annat, Malva ska först och främst få vara hund. Hon ska få upptäcka världen i sin egen takt, bygga en stark relation tillsammans med mig och utvecklas steg för steg. Förhoppningsvis kommer vi att träna viltspår, arbeta mot jaktprov och utforska specialsök tillsammans. Jag hoppas vi få många fina år av träning, utveckling och gemensamma upplevelser.

Men titlar och meriter kommer aldrig att vara det viktigaste. Det viktigaste är att hon får ett rikt liv där hon får använda sina egenskaper, utvecklas som individ och vara en självklar del av  familjen. Det här blir också början på en ny serie här på bloggen. Jag vill dela med mig av Malvas utveckling – inte som en träningsdagbok där varje spår eller träningspass redovisas, utan som en berättelse om allt det vi lär oss längs vägen. Om framsteg, funderingar, misstag, glädjeämnen och de där små ögonblicken. För att utveckling sällan går spikrakt och det är precis det som gör resan värdefull.

Så – välkommen till Malvas viltspårsresa. Jag och Malva är så glada att du vill följa med oss från allra första början.

Louise, 2026-08-24