Inom de flesta raser – och kanske särskilt inom retrievervärlden – ser vi tydliga inriktningar. Vissa uppfödare har sitt hjärta i utställningsringen och lägger stort värde vid exteriör, konstruktion och rasuttryck. Andra är djupt förankrade i jakt, funktion och arbetsförmåga. Båda dessa falanger fyller en viktig funktion, och båda bidrar med kunskap, engagemang och passion för rasen.
Gemensamt för många uppfödare, oavsett inriktning, är dock att man ofta ägnar sig åt det som brukar kallas meritavel – där avelsdjur väljs ut baserat på dokumenterade prestationer inom det område man själv värderar högst. Det kan handla om höga jaktmeriter, titlar från utställning, eller ibland en kombination av båda.
Problemet uppstår när detta synsätt blir alltför snävt.
I praktiken är det relativt få individer i varje generation som når toppen inom respektive disciplin. När samma, redan begränsade, grupp av “högt meriterade” hundar används om och om igen, utesluts en mycket stor del av den tillgängliga genpoolen – trots att dessa hundar i övrigt kan vara friska, mentalt stabila, funktionella och rasmässiga. Över tid leder detta till en successiv utarmning av den genetiska variationen, något som är svårt – och ibland omöjligt – att reparera i efterhand.
För oss på Flickerin’ Flames handlar uppfödning i grunden om kärlek till rasen. Och att älska en ras innebär att ta ansvar som sträcker sig långt bortom den egna kenneln, den egna kullen och den egna ambitionen. Det kräver att man ibland lyfter blicken och ser till populationen som helhet – inte bara till nästa kombination på pappret.
Samtidigt är långsiktigt avelsarbete aldrig generellt eller schablonmässigt. För att nå de övergripande målen måste vi alltid börja med den hund vi faktiskt har framför oss. Varje tik är en individ, med sina styrkor, svagheter, egenskaper och sin genetiska bakgrund. Att välja rätt hane handlar därför inte om att följa trender eller meriter i sig, utan om att göra ett genomtänkt val för just den kombinationen.
Ibland innebär det att välja en välmeriterad och beprövad hane, där man vet mycket om både honom och hans avkommor. I andra fall kan det vara minst lika viktigt – och ansvarsfullt – att våga välja något nytt, mindre använt eller ännu oprövat, men som kompletterar tiken väl och tillför värdefull genetisk variation till populationen. Båda dessa val kan vara lika rätt, beroende på sammanhanget.
Självklart värdesätter även vi funktion, arbetsvilja och jaktliga egenskaper. Vi vill ha hundar som kan användas, som fungerar i arbete och som mentalt håller för det liv de är avlade för. Men ur ett populationsperspektiv har vi inte råd att konsekvent och ensidigt välja bort hundar som saknar “rätt” meriter, om de i övrigt representerar värdefull genetisk variation och rastypiska egenskaper.
Vi tror därför på att ibland våga tänka utanför boxen. Att inte stirra oss blinda på prestation, titlar eller resultat – utan att se helheten: hälsa, mentalitet, funktion, exteriör, genetisk bredd och långsiktig hållbarhet. Det är inte alltid den snabbaste eller mest prestigefyllda vägen, men vi är övertygade om att det är en nödvändig väg om vi vill att rasen ska fortsätta vara livskraftig även i framtiden.
Att föda upp hundar är aldrig bara ett privilegium – det är ett ansvar. Ett ansvar gentemot rasen, gentemot framtida generationer och gentemot alla de människor och hundar som ännu inte finns, men som kommer att leva med konsekvenserna av de val vi gör idag.