Blog

En lyckad parning börjar inte den dag tiken träffar hanhunden. För oss börjar förberedelserna flera veckor, ibland månader, tidigare. Målet är att ge tiken de allra bästa förutsättningarna – både fysiskt och mentalt. En väl förberedd tik har inte bara större chans att bli dräktig, utan får också bättre förutsättningar för en frisk dräktighet och valpning.

Vi vill att våra tikar ska vara i god fysisk form när de går in i ett löp som planeras för avel. Det handlar inte om att vara smal – utan om att vara stark. Bra kondition, välutvecklad muskulatur och en frisk kropp gör att tiken orkar både parning, dräktighet och tiden som småbarnsmamma betydligt bättre.

Samtidigt ser vi över fodret. Någon månad innan den planerade parningen får tiken ofta lite extra energi i kosten, förutsatt att hon håller en bra hull. Hon ska aldrig vara överviktig – tvärtom vet vi att övervikt kan påverka både fertilitet, dräktighet och valpning negativt. Målet är en välmusklad tik i lagom hull.

Precis som elitidrottare får regelbunden behandling låter vi gärna en hundfysioterapeut eller canineopat gå igenom våra tikar inför en planerad parning. Små stelheter, spänningar eller gamla kompensationer är inte alltid något som märks i vardagen, men de kan göra det obehagligt för tiken att stå still under en parning eller göra det svårare för henne att slappna av. Om det finns något att behandla vill vi göra det i god tid innan hon träffar hanhunden.

En detalj som kanske inte alla tänker på är att många tikar faktiskt aldrig tidigare har haft en annan hund som hoppar upp på deras rygg. Därför låter vi ofta våra tikar “öva” tillsammans med övriga tikar i hemmet när de leker eller när någon av dem löper. Det handlar inte om att uppmuntra sexuellt beteende, utan om att göra själva situationen naturlig och odramatisk. En tik som är van vid kroppskontakt och att en annan hund lägger framtassarna över hennes rygg blir ofta betydligt lugnare när det väl är dags för den riktiga parningen.

När vi sen ser de första tecknen på löp börjar den mer praktiska planeringen. Vi bokar tid för det första herpesvaccinet och följer tikens progesteronnivåer för att kunna hitta den optimala tidpunkten för parning. Att pricka rätt dagar är en viktig pusselbit, särskilt när resor, hotell och hanhundsägare ska samordnas.

Minst lika viktigt är dock att tiken mår bra mentalt. Vi försöker hålla vardagen lugn, undviker onödig stress och ser till att hon är utvilad inför resan. En trygg, avslappnad och harmonisk tik har betydligt bättre förutsättningar att känna sig bekväm i en situation som trots allt är ny och ovan för de flesta hundar.

Att förbereda en tik för parning handlar därför om så mycket mer än att ta ett progesteronprov och åka till hanhunden när siffrorna ser rätt ut. Det handlar om att ge henne de bästa förutsättningarna – fysiskt, mentalt och praktiskt – så att hon kan känna sig trygg och kroppen får möjlighet att göra det den är skapad för.

När progesteronproven visar att det är dags och bilen är packad är det lätt att känna att nu måste det hända. Kanske har man väntat i flera år på just den här kombinationen. Man har rest långt, bokat hotell och planerat varje detalj. Det är därför helt naturligt att känna sig både förväntansfull och nervös.

Vi vill att hundarna ska få hälsa, leka, nosa och lära känna varandra i sin egen takt. Ge dem tid. Vi tittar och finns med, men lägger oss inte i i onödan. Hundar har ett fantastiskt språk sinsemellan och de flesta vet precis vad de ska göra om de bara får möjlighet.

Det är lätt att bli väldigt fokuserad på sin egen tik. Man kanske vill uppmuntra, hjälpa eller kanske skydda henne om hon verkar osäker. Men vi försöker läsa av helheten och framför allt lyssnar vi på hanhundsägaren. Ingen känner hanen bättre än den som lever med honom varje dag. De vet hur han brukar arbeta, när han behöver utrymme och när det är bäst att avvakta.

Ett gott samarbete mellan tik- och hanhundsägare skapar nästan alltid de bästa förutsättningarna.

En sak som jag önskar att fler pratade om är att en parning faktiskt är ett samspel mellan två hundar. Som tikägare är det lätt att tänka att det är hanhundens uppgift att “lösa” parningen. Men verkligheten är betydligt mer nyanserad.

Vår egen Bliss lärde oss mycket. Hon visade sig vara en tik som var betydligt svårare att para än vi hade kunnat ana. Hanen vi försökte använda var en trevlig, erfaren och mjuk hane som gjorde precis det man kunde önska av honom. Men samtidigt måste vi komma ihåg att en vänlig hane sällan vill fortsätta försöka para en tik som skriker, visar tänder eller biter efter honom.

Det betyder inte att det är fel på tiken eller hanen. Men det påminner oss om att båda individerna påverkar resultatet.

Som uppfödare vill vi förhoppningsvis bevara tiklinjer där parning, dräktighet, valpning och moderskap fungerar naturligt och utan alltför stora svårigheter. Självklart händer det att problem uppstår, men i grunden är reproduktionsförmåga också en viktig del av en hunds funktion.

En lugn miljö gör stor skillnad. Jag tycker ofta att det är en fördel om hundarna inte har ett alltför stort område att röra sig på. De ska självklart kunna leka, röra sig och känna sig fria, men det är en trygghet att finnas i närheten. Om tiken blir överraskad eller rädd när hängningen sker är det viktigt att snabbt kunna hjälpa till att skapa lugn och se till att ingen av hundarna skadar sig.

Om jag bara fick ge ett enda råd till den som ska åka och para sin tik skulle det vara detta:

Ha tålamod.

Jag vet att det är svårt. Jag är nog den första att skriva under på det. När man längtat efter en kull så vill man så gärna att allt ska fungera direkt.

Men hundar bryr sig inte om våra hotellbokningar, våra semesterdagar eller våra förväntningar. De bryr sig om trygghet, rätt tajming och att situationen känns naturlig.

Ju lugnare vi kan vara, desto större chans har de att lyckas.