Blog

Idag är Fame på dygn 45.  Det är lite märkligt hur långsamt tiden kan gå när man väntar på något – samtidigt som jag nästan inte förstår hur vi redan kan ha kommit hit. Om allt fortsätter som det ska är det bara några få veckor kvar tills de små liv vi såg på ultraljudet faktiskt finns här hos oss.

Och Fame mår fint. ❤️

Jag var lite orolig för hur det skulle bli med maten under dräktigheten. Någonstans runt vecka 4,5 började framför allt frukosten bli jobbig. Hon åt, men utan någon större entusiasm, och under ungefär en vecka fick vi trixa lite för att få i henne det hon skulle ha.

Den tiden är definitivt förbi.

Nu står hon och dreglar medan jag gör i ordning maten. Det är en syn jag aldrig trodde att jag skulle få se!

Hon hänger fortfarande gärna med på våra promenader och känns pigg och glad när vi är ute. Däremellan märks dräktigheten desto mer. Hon sover mycket mer än vanligt och söker sig gärna riktigt, riktigt nära. Helst ska hon ligga tryckt intill mig.  Och jag låter henne mer än gärna göra det.

Dygn 45 är en ganska häftig tid i en hunddräktighet. Valparnas grundläggande organ och kroppsstrukturer har redan anlagts och nu handlar utvecklingen allt mer om tillväxt och mognad. Skeletten, som börjat mineraliseras tidigare under dräktigheten, har vid ungefär dygn 42–45 blivit så mineraliserade att de börjar kunna urskiljas på röntgen. Under de kommande dagarna blir de allt tydligare.

Och nu går det fort. Efter ungefär dygn 40 sker en stor del av valparnas tillväxt. De ska växa från små, tydligt hundformade foster till färdiga små valpar på bara några veckor. Kropparna växer, skelettet fortsätter att mineraliseras och de yttre dragen blir allt mer färdiga.

Det är också ungefär nu jag börjar vänta på nästa lilla milstolpe. En rörelse. Den där första lilla sparken som går att se eller känna utanpå Fames mage. Jag tittar på magen när hon ligger bredvid mig. Lägger handen på den ibland. Väntar. Det kan hända vilken dag som helst. Vilken sekund som helst.  Och jag längtar så vansinnigt mycket efter just det där första lilla tecknet från någon där inne.

I helgen åker valplådan fram. Och med den börjar nästa fas av förberedelserna här hemma.  Handdukar ska tvättas. Fällar och bäddar ska gås igenom. Leksaker, underlägg och all annan valpnings- och valputrustning ska plockas fram, kontrolleras och göras redo.

Jag har gjort det här förr.

Ändå känns det nästan overkligt varje gång.

För några månader sedan fanns bara en plan. Ett avelsbeslut som föregåtts av mängder av funderingar, stamtavlor, hälsodata, egenskaper, förhoppningar och drömmar. Sedan åkte vi till Danmark och Fame träffade Claes. Sedan väntade vi. Sedan kom ultraljudet och de små tickande hjärtana på skärmen. Och nu är vi här.

Fame ligger nära mig och sover medan hennes mage sakta växer. Där inne ligger våra små och växer lite för varje dag och gör sig redo för världen. Jag kan nästan inte fatta att det närmar sig.

Men det gör det. ❤️